klirren

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Klirren.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

klirren

  1. böjningsform av klirr

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för klirren 

Hjälpverb: haben

Infinitiv klirren
Presensparticip klirrend
Perfektparticip geklirrt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich klirre  du klirrst  er, sie, es klirrt 
Plural wir klirren  ihr klirrt  sie klirren 
Preteritum Singular ich klirrte  du klirrtest  er, sie, es klirrte 
Plural wir klirrten  ihr klirrtet  sie klirrten 
Imperativ
Singular - klirre ! -
Plural - klirrt ! klirren Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich klirre  du klirrest  er, sie, es klirre 
Plural wir klirren  ihr klirret  sie klirren 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich klirrte  du klirrtest  er, sie, es klirrte 
Plural wir klirrten  ihr klirrtet  sie klirrten 

klirren

  1. klirra, slamra
    Besläktade ord: Geklirr