lövja

Svenska

Substantiv

lövja

1. (ålderdomligt) (magiskt) läkemedel

   1950: Kalevala, översättning av Björn Collinder:

   Sampo saknade ej sånger, Louhi led ej brist på lövjor: Sampo åldrades i sånger, Louhi fann sin död i lövjor.

   Etymologi: Bildat ur verbet lövja. Jämför lev, svenska dialektala lyv och isländska lyf.

   Besläktade ord: lev, löv

Verb

Böjningar av lövja	Aktiv	Passiv
Infinitiv	lövja	lövjas
Presens	lövjar	lövjas
Preteritum	lövjade	lövjades
Supinum	lövjat	lövjats
Imperativ	lövja	–
Particip
Presens	lövjande, lövjandes
Perfekt	(lövjad)?

lövja

1. (ålderdomligt) utöva trolldom, i synnerhet för att bota eller läka

   Etymologi: Av fornsvenska lifia, motsvarande fornnordiska lyfja (”läka medelst trolldom”). Besläktat med norska dialektala lyvja (”lindra smärtor, läka”). Bildat ur ett icke anträffat *lyf som i hälsingemålets levjer f pl (”läkemedel”). Jämför isländska lyf (”läkemedel”). Besläktat med bland annat fornsaxiska lubbi (”saft”, ”gift”), fornhögtyska luppi (bl.a. ”trolldom”) och gotiska lubja-leis (”giftkunnig”) där -leis är besläktat med bl.a. list och lära. Av urgermanska *lubja- (”växt”, ”ört”, ”läkande örter”). Jämför t.ex. iriska luibh (”ört”) (av *lubhi-) . Besläktat med löv.

   Besläktade ord: lövjerska