lykta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även lyckta.

Wikipedia har en artikel om:
lykta

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av lykta  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ lykta lyktan lyktor lyktorna
Genitiv lyktas lyktans lyktors lyktornas

lykta

  1. utomhus lampa; ofta bärbar eller på fordon
    Etymologi: Oförändrat sedan fornsvenskan. Släkt med ljus och lysa, liksom tyska Licht och engelska light.
    Sammansättningar: baklykta, billykta, blindlykta, cykellykta, fotogenlykta, framlykta, gatlykta, handlykta, hornlykta, karbidlykta, ljuslykta, lyktgubbe, lyktstolpe, papperslykta, snölykta, stallykta, stopplykta
    Se även tesaurus: Ljuskälla

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av lykta  Aktiv Passiv
Infinitiv lykta lyktas
Presens lyktar lyktas
Preteritum lyktade lyktades
Supinum lyktat lyktats
Imperativ lykta
Particip
Presens lyktande, lyktandes
Perfekt lyktad

lykta

  1. (ålderdomligt) avsluta, bringa till ett slut
    1873 (9 jan): Ragnfast Mårsson*). En forntidsbild, tecknad af -th- (Nya Dagligt Allehanda):
    Derefter gick han omkring och bestänkte hofvet med offerblodet och lät derefter koka köttet till blotgillet, och så lyktade äfven denna dag med all gamman.
    Besläktade ord: lykt
    Se även tesaurus: Slut

Översättningar

[redigera]