reimen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för reimen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv reimen
Presensparticip reimend
Perfektparticip gereimt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich reime  du reimst  er, sie, es reimt 
Plural wir reimen  ihr reimt  sie reimen 
Preteritum Singular ich reimte  du reimtest  er, sie, es reimte 
Plural wir reimten  ihr reimtet  sie reimten 
Imperativ
Singular - reime ! -
Plural - reimt ! reimen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich reime  du reimest  er, sie, es reime 
Plural wir reimen  ihr reimet  sie reimen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich reimte  du reimtest  er, sie, es reimte 
Plural wir reimten  ihr reimtet  sie reimten 

reimen

  1. rimma
    Besläktade ord: Reim