En vandring genom sprit och droger

EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER En vandring genom sprit och droger Billstam, Karl., Holmqvist, Stefan. Örebro universitet Sammanfattning I denna uppsatts görs ett försök att finna vilka faktorer som kan verka viktiga i en behandling mot ett drogberoende. Den behandlingsform som undersökts är AA:s tolvstegsprogram och dess gemenskap. Undersökningen har en kvalitativ ansatts där vår studie är uppbyggd på intervjuer med sju informanter som har erfarenhet av och arbetar i AA:s tolvstegsprogram och gemenskap, mot sitt drogberoende. Vår studie visar på att erkännandet av sitt beroende, gemenskapen och tron är de faktorer som tycks vara av störst betydelse för våra deltagares tillfrisknande. Nyckelord. Anonyma alkoholister, beroende, tolvstegsprogram, gemenskap, tillfrisknande. Handledare: Ingemar Strand Psykologi C VT2012 [1] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER A walk through alcohol and drugs1 Billstam, Karl., Holmqvist, Stefan. Örebro University Abstract This present tries to find the factors that may seem important in a treatment for a drug addiction. The form of treatment that is examined is AA's twelve-step program and its community. The study has a qualitative approach where our study is based on interviews with seven respondents who have experience and work in AA's twelve-step program and community to their drug addiction. Our study demonstrates that admitting their reliance, the community, and faith are the factors that seem most relevant to our participants. Keywords: Alcoholics Anonymous, addiction, twelve-step programs, community, recovery. 1 Psychology C, Spring 2012. Supervisor: Ingemar Strand [2] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER En vandring genom sprit och droger Alkoholism är en av vårt lands största folksjukdomar där man räknar med att ca 380 000 personer, eller 4,2 % är beroende av alkohol och så många som 780 000 personer vilket är 8,6 % av Sveriges befolkning lider av ett alkoholmissbruk (Vårdguiden, 2012). I socialstyrelsens lägesrapport står det skrivet att samtliga omkostnader som droger orsakat samhället uppgick under 2003 till ca 30 miljarder kronor totalt. Enligt socialstyrelsens beräkningar är 84 % kostnader för vård och omsorg, endast 3 % av kostnaderna gick till förebyggande insatser (Socialstyrelsen, 2010). Vissa verkar kunna tillfriskna från denna sjukdom medan andra återfaller i sitt beroende. Varför är det så? Vad är det som gör att en del behandlingar blir framgångsrika och andra inte? Det finns idag ett antal olika behandlingsformer mot drogberoende t.ex. självhjälpsgrupper, olika typer av behandling/behandlingshem, även stat och landsting bedriver vård mot drogberoende. Olika metoder av medicinsk behandling finns också att tillgå, ofta brukar detta kombineras med annan typ av behandling/behandlingshem. För att undersöka vilka delar som är viktiga vid ett tillfrisknande från beroendesjukdom, har vi tittat på tolvstegsprogrammet och dess gemenskap som är framtaget och utvecklat av självhjälps gruppen Anonyma alkoholister (AA) och dess grundare. Anonyma Alkoholister (AA) bildades 1935 i Akron, Ohio, USA av börsmäklaren Bill och Kirurgen Bob. Både Bill och Bob var beroende av alkohol. 1939 skrev Bill boken "Alcoholics Anonymous", som sedan blev det officiella namnet på rörelsen. I boken introduceras de tolv steg som AA medlemmar använder sig av i sitt tillfrisknande (AA i Sverige, 2007). Enligt Anonyma alkoholister består AA av lokala självhjälpgrupper världen över, och det enda villkoret för medlemskap är en önskan att sluta dricka alkohol. Idag består anonyma alkoholister av ca 100 000 AA grupper och ca två miljoner medlemmar i 150 länder. [3] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Den första AA gruppen i Sverige bildades 1953 och idag skattas antalet grupper i Sverige till ca 425 stycken (personlig kommunikation, 2012-04-16). De tolv stegen i programmet kan delas in i tre olika delar. Dessa delar består av, del ett: erkännande och tro, som är steg ett till tre. Del två: vilket är steg fyra till och med nio, där individen börjar arbeta med sig själv, göra upp med sitt förflutna och genomgå en självrannsakan, i denna del av programmet ser personen sambandet mellan handlingar och konsekvenser. Del tre: består av steg tio till tolv där det beskrivs hur personen skall leva utefter stegen och föra budskapet vidare till andra, en hjälp till självhjälp. Del 1 - Erkännande och tro. 1. “Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen att våra liv hade blivit ohanterliga”. Det första steget innebär ett erkännande av sitt beroende till alkoholen/drogen, att erkänna sig maktlös inför den. Att alkoholen har tagit över individens liv. 2. “Vi kom till tro att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd”. Det andra steget innebär att komma till en tro och återfå sitt förstånd, det behöver inte vara en tro som är knuten till någon form av religion, utan en tro på något som är större än sig själv. 3. “Vi beslöt att lägga vår vilja vårt liv i händerna på gud, sådan vi uppfattade honom”. Detta steg handlar om att skapa sig en sinnesro att acceptera det som inte kan förändras att förändra det som går att förändra och att kunna inse skillnaden. Ge näring till en vilja att tro på förändring genom att lägga sin vilja hos en högre makt såsom personen uppfattar den. Del 2 - Handlingsdelen 4. “Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan”. Här skall individen gå igenom sitt liv och synliggöra alla de brister och styrkor denne har. En självrannsakan krävs för att individen skall få en insikt om sin personlighet. [4] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER 5. “Vi erkände inför gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem”. Innebär att erkänna dessa brister och fel inför sig själv och för en medmänniska. Detta görs dels för att lätta på sin skuldkänsla men även för att få någon annans reflektioner över sina brister. 6. “Vi var helt och hållet beredda och låta gud avlägsna alla dessa karaktärsfel”. Med detta menas att personen måste försöka jobba med alla sina fel och brister och inte bara ett fåtal av dem. För att nykterheten skall bli bestående bör personen ha viljan och villigheten att förändra alla sina brister efter bästa förmåga. 7. “Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna dessa karaktärsfel”. Här beskrivs vikten av ödmjukhet, en grundläggande princip för alla steg. För att undvika återfall säger sjunde steget att den egna självupptagenheten måste släppas att ödmjukt se på livet och allt som finns runt omkring oss för att undvika återfall i alkoholism. Inte sätta sig själv och det egna behovet främst utan se livet i dess helhet. 8. “Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla”. Detta steg fortsätter på den individuella självrannsakningen och tittar på vilka tillfällen under livet som personen har åsamkat skada på personliga relationer, gjort andra människor illa på något sätt. Detta måste också göras med en total ärlighet och vilja. Steget uppmanar också till att lära sig leva tillsammans med andra människor utan att döma dessa för deras fel och brister eller åsiktsskiljaktigheter. 9. “Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra”. Detta steg handlar om gottgörelse till de människor som personen på något sätt har gjort illa. Be om ursäkt och gottgöra är ett måste, men steget uppmanar också till stor försiktighet i detta då det inte får förekomma att den person som redan [5] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER behandlats illa riskerar ännu mera skada eller att en tredje person far illa på grund av gottgörelsen. Del 3 - Att leva utifrån programmet och föra budskapet vidare 10. “Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade gjort fel”. Här sägs att självbehärskningen ständigt måste utvecklas och uppmanar personen att i alla lägen vara objektiv och tolerant mot sin omgivning. Såsom jag vill bli behandlad av min omgivning bör jag också behandla min omgivning. 11. “Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud – sådan vi uppfattade Honom – varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och styrka att utföra dem”. Det näst sista steget uppmanar individen att arbeta och utveckla sin tro, inte se till sina egna individuella behov utan ha ett kravlöst och oegoistiskt förhållande till tron. 12. “När vi, som resultat av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter”. Det sista steget inriktar sig på livsglädje och ödmjukhet. Hjälpa andra utan att få något tillbaka ses som en hjälp till självhjälp och anses ha en tillfrisknande effekt på personer i beroendesjukdom. (AA i Sverige, 2006). Skillnad mellan tolvsteg och gemenskap Tolvstegsprogrammet är ett verktyg som kan användas i hjälpen att tillfriskna från sitt beroende och för individen negativa beteenden och tankemönster. AA:s gemenskap är det sociala stödet i form av möten, erfarenhet, kunskap och tillhörighet från andra medlemmar. Gemenskapen och programmet är två skilda delar, men samverkar. Tidigare forskning I USA gjordes en stor klinisk studie, ”Project MATCH” vars syfte var att söka reda på hur beroendevården bör anpassas utifrån individens problematik. De tre metoderna som [6] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER undersöktes var kognitiv beteende terapi, motiverande samtal och tolvstegsprogrammet. Denna studie var den första att undersöka tolvstegsprogrammet och uppvisade positiva resultat om än svaga. Data som samlades in mynnade ut i en rad andra studier (Project MATCH Research Group, 1993). Forskning utifrån “Project MATCH” har funnit att ingen av de tre psykosociala metoderna uppvisade en särskilt stor effekt, men de antyder att de viktigaste faktorerna för att kunna tillfriskna från ett beroende skulle kunna vara hopp, vilja, tro, det sociala stödet och hur klienter introduceras till AA av behandlingshemmet (Allen, Anton, Babor, Carbonari, Carroll, Connors, et al., 1998; Cutler & Fishbane, 2005; Kaskutas, Bond & Avalos, 2009). Tidigare forskning inom området alkoholberoende som socialstyrelsen hänvisar till på sin hemsida säger att det har uppvisats en positiv effekt av AA och tolvstegsprogramet, om än svag (Socialstyrelsen, 2012). Metastudien visade en positiv effekt av AA och tolvstegsprogrammet när det gäller att få klienter att acceptera behandling och även stanna kvar i programmet, detta jämfört med andra psykosociala behandlingsmetoder men menade samtidigt att det finns alldeles för få effektstudier av behandlingen (Ferri, Amato & Davioli, 2009). Studier har visat att frekvensen avhopp är stor inom AA (Edwards, 1966; Kelly & Moos, 2003), det har även visat sig att personer som lidit stor social och ekonomisk skada av sitt beroende var mer benägna att stanna kvar i AA (Tonigan, Bogenshutz, & Miller, 2006). Kriminalvården gjorde år 2009 en utvärdering av tolvstegsprogrammet för att se dess effektivitet på kriminellas beroende. Undersökningen visade att de som deltog i tolvstegsprogrammet återföll 17 % mindre i brott än de som inte deltagit i en sådan behandling. Tanken med tolvstegsprogrammet inom kriminalvården är att när individen avtjänat sitt straff och avslutat sin behandling inom kriminalvården då skall fortsätta med tolvstegsprogrammet i AA (Danielsson, Fors & Freij, 2009). [7] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Även de mest framgångsrika psykosociala behandlingsmetoderna uppvisar alltså ett svagt resultat när det gäller att få människor att tillfriskna från ett beroende. Ser man på forskningen runt AA så är den mycket bristfällig, vissa positiva resultat går att finna när det gäller att få personer att stanna kvar i AA och tolvstegsprogrammet (Ferri, Amato & Davioli, 2009). Varför vissa stannar kvar och andra väljer att avsluta behandlingen ger undersökningarna inte svar på. Kriminalvårdens utvärdering var den enda svenska studie som hittades men mäter inte återfall i beroende utan återfall i brott. Den säger inget om vad som hänt de personer som inte har lagförts igen (Danielsson, Fors & Freij, 2009). Svensk forskningen och kunskap är egentligen obefintlig på hur metoden fungerar på klienter i Sverige och hur de upplever interventionen, inte heller vilka faktorer som varit betydande för de personer som faktiskt lyckats tillfriskna och idag lever nyktra. Syfte Syftet med detta arbete är att ta reda på om det finns delar i tolvstegsprogrammet och gemenskapen som för våra sju informanter har varit direkt avgörande i kampen mot deras beroende. Kan i sådant fall dessa delar vara viktigare än andra delar att använda sig av i behandling mot beroende? Detta utifrån deltagarnas erfarenheter av tolvstegsprogrammet och gemenskapen. Våra forskningsfrågor är: vad i tolvstegsprogrammet har hjälpt dessa personer? Hur upplevs de olika stegen? Hur ser deltagarna på AA:s gemenskap och vilken roll har den för dem? Det genomfördes en kvalitativ fallstudie där sju personer som arbetar i tolvstegsprogrammet och gemenskapen intervjuades med semistrukturerade frågor. Denna metod valdes på grund av begränsningar i urval för att besvara våra frågor, de semistrukturerade intervjuna gav deltagarna möjlighet att utveckla sina svar. [8] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Metod Försökspersoner Sju informanter har använts i intervjun, de har alla befunnit sig i ett drogberoende, men lever idag ett drogfritt liv med hjälp av AA:s tolvstegsprogram och gemenskap. Vårt urval bestod av tre kvinnor och fyra män, med en medelålder på 34 år där den yngsta personen är 26 år och den äldsta 45 år. Dessa personer valdes för att de har befunnit sig i ett beroende och nu arbetar i tolvstegsprogrammet och har således kunnande och erfarenhet om vad som har fungerat och varit viktigt för dem i deras arbete i tillfrisknandet. Medelvärdes ålder för att använda drog första gången är 12,4 år med en standardavvikelse på 2,51 år och med en medianålder på 11 år. Deltagarna har i genomsnitt varit drogfria i 63 månader med en standardavvikelse på 55 månader och en median på 48 månader. Samtliga deltagare har genomgått en eller flera behandlingar på behandlingshem eller liknande. Kontakten med dessa sju personer togs via AA. Personerna fick som tack för hjälpen en fika under intervjun. Se tabell ett för en överblick över samtliga medverkande. Fia: Anser sig komma från en normal uppväxt och skolgång. Fia har haft ätstörningar och självmordstankar sedan hon var 16 år. Testade alkohol vid 16 års ålder och narkotika någon gång när hon var 19 år gammal. Kom i kontakt med tolvstegsprogrammet via behandlingshem, som hennes föräldrar kämpade för att få henne till. Hon har fått annan behandling för andra personliga problem. Nina: Säger sig ha växt upp i en dysfunktionell familj, med en far som var alkoholist och våldsam mot både henne och andra familjemedlemmar. Hon växte upp med känslan av att inte vara något värd. Nina började sniffa lim på mellanstadiet, hasch testades första gången när hon var 13 år. Hon lyckades hålla sig nykter i perioder, exempelvis under sin graviditet, men har alltid fallit tillbaka i droger. Rättsliga konsekvenser på grund av sitt beroende har också förekommit. Hon blev erbjuden hjälp flera gånger under sitt beroende men tackade nej. [9] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Bestämde sig slutligen för att be om hjälp när hon var på anstalt, det var så hon kom i kontakt med tolvstegsprogrammet. Sara: Växte upp som skilsmässobarn med föräldrar som var ovänner, blev tidigt utåtagerande i skolan. Testade alkohol första gången vid tio års ålder och drack sig då redlös. När hon var 11 år gammal började hon umgås med äldre killar. Hon rökte hasch första gången när hon var 13 år gammal. Hon har haft rättsliga konsekvenser på grund av sitt beroende. Hon tog själv kontakt med AA, när hon var på annan typ av behandling som hon inte tyckte fungerade på ett bra sätt för henne. Emil: Växte upp i en överbeskyddande familj. I skolan var han mobbad från tidig ålder och hamnade ofta i bråk med äldre elever. Han upplevde sig som två personer, en lugn person hemma och en stökig i skolan. Emil upplevde föräldrarnas alkoholkonsumtion som mycket måttlig men morfar som bodde hos dem under en period, drack sig ofta redlös. Emil testade alkohol första gången när han var 15 år. Vid 18 års ålder eskalerade drickandet och han fick flera drogrelaterade rättsliga konsekvenser. Kom i kontakt med tolvstegsprogrammet första gången på behandlingshem, efter att ha fått ett ultimatum från sin arbetsgivare, men var då ej motiverad för behandling. Bristen på motivation gjorde att han återföll samma dag som han kom ut från behandlingshemmet. Han blev senare dömd till behandlingshem i sju månader på grund av en rattfylla, efter det har han fortsatt med AA-möten och tolvstegsprogrammet. Jesper: Växte upp som ensamt barn med en pappa som hade alkoholproblem och ofta var bortrest i arbetet. Jesper fick göra lite som han ville under sin uppväxt och hamnade ofta i bråk med äldre killar i skolan. Han testade alkohol första gången när han var tio år, rökte hasch första gången när han var 13 år och amfetamin när han var 14 år, han började injicera droger när han var 16 år. Umgicks mycket med personer som var fem till sex år äldre, dessa var hans förebilder till att vara en “man”. Började en kriminell karriär när han var 15 år gammal. Kom i kontakt med tolvstegsprogrammet via behandlingshem dit han kom på eget [10] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER [11] initiativ vid 19 års ålder, och har fortsatt i programmet sedan dess. Jonathan: Fadern som var drogberoende dog när Jonathan var sex månader gammal, modern träffade en ny man som senare avled på anstalt. Det fanns många alkoholister på faderns sida av släkten. Jonathan var utåtagerande och arg som barn, hans mor hade svårt att styra honom, tvångsomhändertogs av socialen och placerades under ett år på hem. Han var stökig i skolan och började tidigt en kriminell karriär. 11 år gammal provades alkohol första gången, han sniffade i åttan, rökte hasch när han var 15 år och började med amfetamin och ecstasy under gymnasietiden. Jonathan har fått rättsliga konsekvenser på grund av sitt beroende. Han kom i kontakt med tolvstegprogrammet via en förening för före detta kriminella och har varit drogfri sedan dess. Har varit på annan behandling men var då ej motiverad. Conrad: Växte upp med en ung mamma och en pappa som drack under perioder, som även var frånvarande på grund av arbete. Han spenderade mycket tid hos sin farmor och farfar. Det förekom en hel del bråk i familjen och föräldrarna skiljde sig när Conrad var 12 år gammal. Han hade läshuvud vilket gjorde att skolarbetet gick bra, men ljög ofta om att han hade ont i magen för att få vara hemma och ta det lugnt. Mamman träffade en ny man, vilket medförde att familjen flyttade till annan ort. Han drack första gången när han var 14 år, men hans beroende började när han var 41år i samband med en skilsmässa från sin fru. Beroendet resulterade i ett ultimatum från hans arbetsgivare vilket gjorde att han åkte på behandlingshem där han kom i kontakt med AA. Tabell 1 Översikt över deltagarna Fia Nina Sara Emil Ålder 28 år 45 år 26 år 29 år Sysselsättning Studerar Arbetar Arbetar Studerar Testade drog 16 år 11 år 10 år 15 år första gången Drogfri 1 år 8 år 4 år 28 mån Typ av vårdinsatts Beh/AA Beh/AA Beh/AA Beh/AA Not. Beh=Behandlingshem; AA= Anonyma alkoholister. Jesper 32 år Arbetar 10 år Jonathan 34 år Arbetar 11 år Conrad 44 år Arbetar 14 år 13 år 8 år Beh/AA Beh/AA 8 mån Beh/AA EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Material Intervjuunderlaget är egen formulerat då någon liknande undersökning ej genomförts tidigare. Det användes samma frågor till samtliga deltagare, svaren antecknades i en förskriven svarsmall i en dator. Frågorna vi ställde var följande: Tolvstegsprogrammet Vad deltagarna anser om tolvstegsprogrammet. Vilka steg anser du vara de viktigaste, varför? Hur upplevde du det var att: - Erkänna för sig själv att du hade problem och finna tron? - Göra upp med sitt gamla liv? Göra en självrannsakan? - Föra buskapet vidare (hjälpa andra), hjälpa sig själv, upprätthålla programmet och förhindra återfall? Har du tagit återfall under ditt arbete med tolvstegsprogrammet? Om ja, vad berodde det på? Vilken del av tolvstegsprogrammet anser du hjälper dig mest och hur? Skulle din nykterhet påverkas om du slutade arbeta i programmet? Hur viktigt har tolvstegsprogrammet varit för dig i ditt tillfrisknande? Hur länge tror du att du kommer behöva arbeta med tolvstegsprogrammet för att tillfriskna? Vad får dig att hoppas och tro att programmet skall fungera för dig? Gemenskapen Vad anser du vara viktigast i AA:s gemenskap? Hur viktig är anonymiteten för dig? Har AA:s gemenskap varit viktig för ditt tillfrisknande? Skulle din nykterhet påverkas om du slutade uppsöka AA:s gemenskap? Övriga frågor Vem är du idag? Hur anser du att du har förändrats? [12] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Procedur Vi tog kontakt med de tillfrågade och informerade dessa att intervjun skulle vara djupgående angående deras initiala skede i missbruk, beroende och tillfrisknande. De var även medvetna om att intervjun var helt frivillig och kunde avbrytas när de så kände. Vi mötte upp personerna som skulle intervjuas var och en för sig, på offentligt café eller annan lugn plats. En av författarna ställde frågor, medan den andre nedtecknade svaren från deltagaren på dator så ordagrant som möjligt. Därefter när intervjun var slut lästes svaren upp för informanten som intervjuades och denne fick möjlighet att korrigera eventuella missförstånd eller lägga till information. Slutligen förklarades syftet med underökningen, vilket i detta fall var att söka reda på vilka delar i tolvstgsprogrammet och dess gemenskap som varit viktiga för just dem i deras tillfrisknande. Varje intervju tog cirka två timmar att genomföra. Intervjun var uppbyggd så att de tillfrågade personerna fick återge sin egna upplevda väg i tillfrisknandet. När resultaten senare sammanställdes skrevs dessa i en läsvänlig formalia. Öppna möten besöktes också för att få en inblick i hur AA:s gemenskap fungerar. Anonymitet Under arbetets gång har informanternas anonymitet varit avgörande. För att garantera informanternas anonymitet har namn och kön fingerats även för individen känsliga årtal har ändrats eller helt tagits bort. Inte specificerat sysselsättning ej heller tagit med namn på eventuella anstalter, behandlingshem eller orter. Alla undersökningar har genomförts i Stockholmstrakten. Operationalisering/definition av begrepp AA: Anonyma alkoholister - tolvstegsprogram och gemenskap. Droger: Alkohol och narkotika. Sponsor: en sorts mentor, som med sin erfarenhet och kunskap guidar sin sponseer genom tolvstegsprogrammet och AA:s gemenskap. Sponsorn har själv arbetat i programmet en längre [13] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER tid. Sponsee: En sorts lärling till en mer erfaren person, sponsorn. Tillfrisknande: Att individen upphör helt med sitt användande av droger. Resultat Tolvstegsprogrammet Vad deltagarna anser om tolvstegsprogrammet? Fia: Mycket bra, det har gett väldigt mycket, speciellt att jag lär mig ta ansvar och rannsaka mig själv. Det är frivilligt, inga krav och ingen stress, jag kan ta det i min egen takt. Jag ser att det fungerar och det hjälper mig att fortsätta. Nina: Ett enkelt program för komplicerade personer, det är ett jättebra verktyg. Det är ingen idé att göra det halvdant. Genom att jobba i programmet blir jag medveten om mina begränsningar, jag lär mig leva livet på livets villkor. Även att hålla tacksamheten vid liv. Sara: Det har räddat mitt liv, jag vet inte hur jag skulle ha blivit nykter annars. Emil: Jag tycker att det är ett bra verktyg till livet. För att få fram det som är dåligt med mig själv men även att se positiva saker. Jesper: Jag anser att det är en väldigt bra verktyg för personlighetsutveckling. Det är ett program för hur jag kan tänka lösningsfokuserat. Jonathan: Tolvstegsstegprogrammet erbjuder mig ett nytt sätt att hantera livet, hantera känslor det hjälper mig att se att jag duger. Jag får kunskap att hantera mitt beroende och inte fly med hjälp av droger när det blir problem. Jag tvättar min hjärna från osunda tankar. Conrad: Jag anser att programmet är fantastiskt, genom det har jag hittat ett gott mående. Samtliga deltagare har en positiv inställning till programmet. Flera betonar den personlighetsutveckling som arbetet i tolvstegsprogrammet ger deltagarna. [14] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Vilka steg anser du vara de viktigaste, varför? Fia: Går inte att svara på. För alla steg har sin del, alla är lika viktiga Sara: Steg två eller tre. Jag hittade Gud, utan gud hade jag aldrig varit drogfri. Jag tror inte att programmet skulle fungera utan tro, det är det som det bygger på. Steg fem var jobbigast, att dela så mycket om sig själv till en annan person var svårt. Nina: Jag kan inte säga vilka som är viktigast, men de första tre stegen är plattformen, någonting jag kan utgå ifrån och steg tio till tolv är viktigast idag. Emil: Alla stegen hänger ihop. De tuffaste har varit tredje och fjärde steget. Jag har haft svårt att hitta en högre makt som jag kunnat sätta min tillit till. Det har även varit svårt att se hur mitt agerande i det förflutna har påverkat mig och andra människor runt mig. För att komma tillrätta med det har jag börjat lita mer på mig själv och andra människor. Jag sökte för mycket efter en tro, när jag slutade leta så upptäckte jag att jag hade den framför mig. Jesper: Det bästa steget var andra steget. Jag fick mitt förstånd tillbaka, jag kunde få en förståelse för hur mitt tankemönster fungerade. Att tro på mig själv och våga ta ställning var svårt innan jag hittade min tro. Jonathan: Att erkänna och förstå att jag inte kan ta lite grann. Det svåraste var att acceptera att jag var beroende fullt ut. Conrad: Jag har svårt att peka ut något specifikt steg. Det behöver vara en kedja, alla steg är viktiga. Att acceptera att man är alkoholist är ju en förutsättning. Det nionde steget där jag är nu är svårt. Ett återkommande resonemang hos sex av deltagarna var att det var viktigt att komma till en tro, i ett fall till och med avgörande. En av deltagarna menar att det viktigaste för denne var att erkänna sig maktlös inför drogerna och att han inte kunde ta lite ibland, utan var tvungen att sluta helt. Vi kan även konstatera att olika delar av programmet är viktigt i olika [15] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER faser vid tillfrisknandet, vilket också kan förklara varför deltagarna har svårt att peka ut vissa specifika steg. Hur upplevde personen det var att erkänna för sig själv att de hade problem och att finna tron? Fia: Halva steg ett var lätt, att erkänna att livet var ohanterligt var lätt men att erkänna att jag var maktlös inför drogerna var jättesvårt, det var ju drogerna som var lösningen för mig. En högre makt var också jätte svårt, störde mig jättemycket på ordet ”Gud”. Tyckte i början att det var sektliknande. Nina: Svårast var Gudsbegreppet, men jag hade en barnatro och började besöka kyrkor, och sakta började en tro att växa fram igen. Sara: Det var fruktansvärt jobbigt, steg ett var jättejobbigt. Att inse, att ”ok, det är därför mitt liv är som det är, på grund av drogerna”. Det är smärtsamt att inse att man inte har någon kontroll över sitt liv. Emil: Jag tror att det lättaste för mig har varit första steget, sen steg två och tre. Till en början gick det ganska bra eftersom jag gjorde dem i behandling och jag var medveten om mina problem. Den högre makten var först själva gemenskapen. Men det blev mycket svårare när jag kom ut från behandlingen, det blev svajigt på en gång. Jesper: Jag fick några andliga upplevelser när jag var 18. När jag kom till behandling så hade jag redan en tro. Den har dock ändrats under tidens gång. Tron var inget problem. Jonathan: För mig så, handlar det om att jag först behövde kapitulera att jag inte kunde använda något för att påverka min hjärna, jag insåg att det gällde att släppa taget, att inte allt kretsade kring mig. Jag tror att det är viktigt att tro på något. Jag tror inte på någon gud, utan på kärleken. [16] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Conrad: Det var en behaglig resa, även om jag snurrade till det en del på vägen. Jag fick ett sorts andligt uppvaknande, det lättade, jag kände hur jag mådde bra, kände gemenskapen på mötena. Flera av informanterna säger sig ha haft svårt att erkänna för sig själva att de var beroende av drogerna och att dessa hade tagit över deras liv. Vissa säger sig ha haft svårt med att hitta en tro, de har haft svårt att ta till sig begreppet ”Gud”, Fia tillexempel, tyckte till en början att det var sektliknande. En del tror på Gud och erkänner honom som sin högre makt, men inte alla, vissa har funnit en tro som inte är religionsbunden. Jonathan tillexempel tror på kärleken. Hur upplevde personen det var att göra upp med sitt gamla liv, att göra en självrannsakan? Fia: Steg fyra har jag gjort två gånger, första gången var svårt, andra gången kändes det bra, kändes skönt att få det gjort, kändes ganska befriande. Nina: Jag förstod inte till en början varför jag skulle göra det, men min sponsor sa att jag inte bara skulle titta på det som var dåligt, utan även det som var bra hos mig. Och när jag väl satt igång förstod jag att det var bra för mig. Sara: Steg fyra är jätte viktigt, det är inte så jättejobbigt. Att rensa ur är nödvändigt, annars sitter man där och är bitter och sur. Emil: När jag gjorde steg fyra första gången kände jag att det tog emot. Det handlade ju om mig själv, jag ville inte se mig själv på det sättet. Men så fort det var klart kändes det mycket bättre inombords. Jesper: Jag hade inga problem med att hitta brister, men däremot att hitta styrkor var svårt. Jonathan: Det var jobbigt att börja titta på sig själv. Jag var ju arg på poliser, samhället mm. Det var tufft att grotta ner sig i sina defekter, men det var bra att upptäcka [17] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER styrkor också. Min starka egenvilja har förut satt mig i dåliga situationer, men jag har lyckats vända det till något positivt. Conrad: Jag gjorde det med min sponsor, det var både skönt och befriande. De flesta deltagarna upplevde det som jobbigt att erkänna för sig själva att de hade brister, men när de tagit sig över denna tröskel så upplevdes det som befriande. De fick en insikt om sig själva, vad deras beteenden och tankemönster beror på och de får då en förklaring till dessa, för att sedan få en möjlighet att börja arbeta med dessa. En informant menar att han nu har lyckats vända sina svagheter till styrkor. En person hade till skillnad från de andra inga som helst problem med att hitta brister, men däremot att hitta styrkor hos sig själv. Genom att föra budskapet vidare (hjälpa andra), kunna hjälpa sig själv. Att kunna upprätthålla programmet, och förhindra återfall. Fia: Känns jättebra, en känsla av att vara meningsfull, jag känner att jag växer. Trodde att steg 11 skulle vara svårt, jag trodde att jag var tvungen att vara på ett visst sätt, men nu har jag hittat min egen väg. Nina: Om jag inte skulle föra budskapet vidare så skulle jag falla tillbaka och bli egocentrisk. Att föra budskapet vidare till andra behövande påminner mig om hur det var tidigare i mitt liv. Sara: Fantastiskt. Att få hjälpa andra att hitta det jag har hittat. Emil: Det är nästan det jag tyckte var svårast av allt. Eftersom jag har känt att jag inte riktigt vill att folk ska veta vem jag är, jag trodde det kunde skada mig om de visste för mycket om mig. Jag har haft problem med tilliten till människor! Men just nu har jag inga problem att dela med mig. I början var det jobbigt att släppa på pysknappen. Jesper: Jag har inga problem med det. [18] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Jonathan: Jag gör 10e steget varje dag, det är en sorts magkänsla. Jag tar tag i saker direkt, vill inte gå runt och bära på massa skit. Det 11e steget, mitt samvete, lyssnar jag på. Det 12 steget, vill folk veta så delar jag gladeligen med mig av mina erfarenheter. Conrad: Jag har inte börjat här än, men det känns som om jag har det med mig. Tror inte att jag kommer ha problem med det. De deltagare som har nått så här långt upplever sig inte ha några problem med att upprätthålla programmet, som Nina säger så förhindrar hon ett återfall genom att ständigt påminnas om beroendet genom att se andra nya som kommer in i programmet. Jonathan menar att den sista delen av programmet är viktig för att han ska kunna rensa ut och inte gå och bära på ”massa skit”. Andra argument som anges är att man får känna sig meningsfull och får ett värde. Har du tagit återfall under ditt arbete med tolvstegsprogrammet, och i sådant fall, vad berodde det på? Fia: Ja, flera gånger, jag tror att det beror på att jag inte var klar i steg ett, jag trodde fortfarande att drogerna var lösningen på mina problem, jag hade inte erkänt mig maktlös inför drogerna på grund av att jag var rädd att släppa dem helt. Nina: Jag har druckit alkohol en gång, och det berodde på ett obearbetat trauma som jag nu har bearbetat. Sara: Jag tog ett återfall i ett år för ca fem år sedan, innan det hade jag varit nykter i två år. Det grundade sig i en depression. Jag hade svårt med tillit och att dela med mig på möten om mina problem. Samtidigt så tog det slut med en kille, det gav mig en anledning. Jag slutade arbeta i stegen, och gick in i massa bitterhet och harm. Jag blev mer och mer isolerad och deprimerad. Det hände jätte jobbiga saker i livet som jag valde att inte hantera. Jag fortsatte att gå på möten men satt bara och sa hur bra allting var. Jag tappade ärligheten. [19] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Emil: Ja första gången var jag inte intresserad av behandlingen, jag såg det som fem veckors semester. Till den andra behandlingen var jag motiverad och har varit nykter sen dess. Jesper: Nej. Jonathan: Nej. Conrad: Jag har tagit flera återfall efter behandlingen, de berodde bland annat på att jag har mått dåligt, jag tänkte att ett återfall spelar ingen roll, jag kan ju återgå till stegen senare. Men sedan jag tog en sponsor har jag inte återfallit, det beror på att jag numera kör programmet fullt ut, innan var det bara lite halvdant. Bland de fyra personer som tagit återfall nämns bland annat att man inte mått psykiskt bra under den perioden, eller att man inte följt programmet fullt ut inte heller insett den personlighetsförändring som krävs för att kunna bli drogfri. Vilken del av tolvstegsprogrammet anser du hjälper dig mest och hur? Fia: Om det är något steg som hjälpt mig mest så är det steg tolv, att ge människor hopp. Nina: Att jag kommer till tro, jag tror inte att tolvstegsprogrammet skulle fungera utan en tro. Vem skulle jag annars lämna över till? Jag tror att det är viktigt att komma till en tro för att våga göra resten av programmet. Sara: Allt, hela personen har ändrats. Att släppa tag och lämna över och känna tacksamhet är viktigast för mig. Jag fann min väg genom att lyssna på min sponsor men även andra i gemenskapen. Jag tycker att programmet handlar mycket om att vara sann mot mig själv. Emil: Nej, hela tolvstegsprogrammet har varit viktigt. Jesper: Steg två, att komma till en tro och att återfå mitt förstånd. [20] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Jonathan: Gemenskapen, stegarbetet och att träffa personer som varit bra för mig. Jag gillade 11e steget, det helade mig inifrån. Men det var även bra att titta på defekterna och hur de styr mitt liv. Att ta ansvar. Conrad: Det som hjälper mig mest just nu i tolvstegsprogrammet, är en förtröstan på min gud. Jag har fastnat hårt för en sak som min sponsor sa, att nykterheten inte ska vara en kamp. Jag har förstått att alla har brister. Jag har insett att om jag arbetar ut efter att vara en god människa så kommer jag alltid att må bra. Att vara en bra medmänniska, och inte slå på mig själv när jag gör fel, alla gör fel. Flera av informanterna nämner gemenskapen och tron. Återigen nämns att helheten är viktigast av några. Skulle din nykterhet påverkas om du slutade arbeta i programmet? Fia: Ja, på sikt. Jag skulle sluta se återfalls signaler till gammalt beteende. Jag har blivit mer medveten om hur jag beter mig i dag. Jag ser det mer som en livsstil. Jag tror inte jag skulle bli påmind så ofta om programmet, dessutom tror jag att jag skulle sluta utvecklas men även att livet skulle bli mer komplicerat i sin helhet. Jag upplever programmet som en livsstilsmall, det känns skönt att ha en grund att hålla sig till. Nina: Jag vill gärna tro att de nya vanorna sitter så djupt att jag skulle klara mig bra, men jag vill inte prova, för jag har det ju så bra nu. Sara: Ja, slutar jag jobba framåt så går jag bakåt. Det är lätt hänt om man inte har program tänket med sig. Emil: Ja, som ett exempel slutade jag gå på möten och arbeta i programmet när jag kom ut från min första behandling, jag började dividera direkt om jag skulle börja dricka, ingen skulle ju få veta. Jesper: Jag använder programmet nu för att minska konsekvenserna av min besatthet. Programmet gör att jag kan hålla ner mina besattheter och håller mig i schack. [21] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Jonathan: En svår fråga, när jag går på möten så känner jag en “boost” av att gå på möten, och jag känner att jag saknar det. Idag lever jag i stegen. Det går inte att släppa stegen helt, det är mitt sätt att leva. Jag kan inte släppa stegen, utan dem har jag inget liv. Conrad: Ja, det tror jag. Jag mår dåligt om jag frångår programmet under flera dagar. Samtliga deltagare tror att deras nykterhet kommer att påverkas på ett negativt sätt om de slutar att arbeta i programmet, på så vis att de är oroliga för att de skall gå tillbaks till sitt gamla beteende och tankemönster tappa den nya livsstilen som i förlängningen kan leda till ett beroende igen. Hur viktigt har tolvstegsprogrammet varit för dig i ditt tillfrisknande? Fia: Jag blir påmind, jag kan se mer förnuftigt på saker tack vare tolvstegsprogrammet. Förut var jag mer impulsiv och bara körde på. Idag kan jag ta ett steg tillbaka och reflektera men även ta ansvar. Nina: Jag hade kanske varit drogfri nu, men hur hade jag mått? Jag hade varit drogfri men uppfört mig som en narkoman. Sara: Det är en förmån att få ha det här programmet med sig, jag tror att jag hade varit kvar i mitt beroende om jag inte börjat jobba i stegen, det är en sjukdom, och hade jag inte haft programmet med mig så hade jag kommit tillbaka till mitt beroende förr eller senare. Man måste förändra sitt beteende, sina tankar och känslor, för att kunna må bra i sin drogfrihet. Emil: Ja, genom dem kan jag se på mig själv när jag har gjort fel och rätta till dessa. Jesper: Jätte viktigt, det är det som har hjälpt mig. Jonathan: Jätte viktigt, kunna bryta tankemönster. Conrad: Tolvstegsprogrammet har hjälpt mig på så sätt att jag nu har något att hålla mig till. Mitt analyserande och grubblande har tidigare fått mig på villovägar. [22] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Ett återkommande tema hos informanterna är att programmet har hjälpt dem att bryta negativa beteenden och tankemönster. Nina menar på att hon tror att hon hade varit drogfri, men fortfarande uppfört sig som en narkoman. Hur länge tror du att du kommer att behöva arbeta med tolvstegsprogrammet för att tillfriskna? Fia: Hela livet. Jag ser det inte som ett arbete, utan mer som en livsstil. Det är därför det inte är jobbigt. Jag har en bra relation till programmet idag. Nina: Jag lever ständigt i programmet och kommer bära det med mig i hela mitt liv. Sara: Jag försöker jobba i stegen efter bästa förmåga, de säger att det tar hela livet så det tänker jag göra. Emil: Hela livet! Vissa steg gör jag varje dag, som steg 1, 3, 10 och 11. Jesper: Det vet jag inte, jag tror att jag skulle klara mig utan 12 steg idag förutsatt att jag får ett annat forum för mina tankar och besattheter och någon annan att dela med. Min besatthet är ett kvitto på att jag är beroende. Jag vill hålla det vid liv, för jag vet hur besatt jag kan bli. Jag tror att det behöver vara någon med mig som ser signaler och kan påminna mig. Jonathan: Resten av livet, jag lever i programmet varje dag. Det är mitt sätt att hantera mitt drogberoende. Conrad: Hela livet, min relation till programmet är jättebra. Samtliga deltagare tror att de kommer behöva arbeta med tolvstegsprogrammet resten av sina liv, de kommer alltid att behöva arbeta med sig själva och mot sitt beroende. Jesper tror att han skulle kunna klara sig utan tolvstegsprogrammet förutsatt att han skulle få en annan gemenskap som stöttade honom i arbetet med sig själv. [23] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Gemenskapen Vad anser du vara viktigast i AA:s gemenskap? Fia: Jag kan vara mig själv, social status spelar ingen roll. Nina: Att alla är där på lika villkor, alla har samma värde, oavsett status yrke eller ursprung. Sara: Att jag kan dela, att känna samhörighet och gemenskap. Jag ser att det fungerar, jag blir stärkt av det, gamla som det fungerar för, nya som jag ser förändras. Dela erfarenheter och hopp. Emil: Det är själva gemenskapen, att veta att jag inte är själv med mina problem. Jesper: Strukturen, att komma till samma plats, samma tidpunkt, jag kan känna mig trygg, jag vet vad som händer. Det finns en läkande process, det är en gruppterapi. Jonathan: Gemenskapen är att hitta andra personer som gått igenom ungefär liknande saker, jag blir inte dömd för att jag har vissa defekter, vi kan skratta åt det tillsammans. Där har jag lärt mig vad ödmjukhet är, de har lärt mig ett nytt sätt att leva, kärlek och respekt. Alla har olika historier men vi har använt droger på ungefär samma sätt. Conrad: Jag anser att det viktigaste med AA är hur det är uppbyggt. Alla är lika, det är ingen som bestämmer över någon annan. Jag känner att vi lider av samma problem, och vi kan hjälpa varandra. Den samlade kunskapen och att föra kunskapen vidare. Flera av deltagarna uppger att det är att den sociala statusen inte har någon betydelse på mötena, alla har samma värde. Några upplever också stödet som man får av andra med liknande erfarenheter som det viktigaste, man får en förståelse från andra, alla lider som Conrad säger av samma problem, eller som Sara säger, att man får dela erfarenheter och hopp, vilket även Emil menar på är viktigt. [24] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Hur viktig är anonymiteten för dig? Fia: I början spelade anonymiteten inte så stor roll. Idag känns det däremot mycket viktigare. Nina: Kändes väldigt viktig i början på grund av mina problem med att känna tillit. Idag är den inte fullt lika viktig. Sara: Den är viktig, jag säger inget på AA som jag inte kan säga till vem som helst. Emil: Det gör inget om folk vet att jag går på AA, men jag är tyst om vilka som går dit. Jesper: Tidigare struntade jag fullständigt i den. Idag är den jätteviktig, idag vill jag vara anonym mycket på grund av mitt arbete. Jonathan: Nä, det vet jag inte riktigt. Conrad: Egentligen inte, jag hatar att vara oärlig, jag hatar att ljuga. Jag gick ut på jobbet ganska omgående, det tog bort skammen. Det skulle inte kännas så farligt om någon i gemenskapen råkade försäga sig om mig, men tvärt om är jag otrolig noga med deras anonymitet. Anonymiteten är av varierande vikt för samtliga deltagare. För vissa deltagare spelar inte anonymiteten någon som helst roll för just dem, men de värnar ändå om de andra deltagarnas anonymitet. För andra är den helt vital, och en person går inte ens på möten i samma stad som denne bor i, på grund av dennes jobb. Vad får dig att hoppas och tro att programmet kommer att fungera för dig? Fia: Att det har fungerat för andra, att jag ser en förändring hos mig själv. Nina: Att jag såg andra människor som lyckats. Andras påverkan som gjorde att jag hoppades. Sara: Att jag kände igen mig kanske, vet inte riktigt. [25] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Emil: Jag tror att det fungerar på mig för att det fungerar på andra människor, jag är inte så speciell så att det inte skulle fungera på mig. Jesper: Att jag såg andra, speciellt ”XX”, jag såg direkt att han var en gammal rövare. Jonathan: I gemenskapen mötte jag människor, bland annat personer jag tidigare sett ner på, jag såg att de hade ett bra liv idag vilket jag också ville ha. Jag såg att det gick att leva utan att använda droger. Conrad: Att jag rent känslomässigt i mig själv känner att det får mig att må bra. Som att hitta hem igen, att kunna välja en bra väg. Att flyta med i samhället och göra så gott jag kan. Det verkar vara mycket viktigt att träffa andra personer i gemenskapen som har lyckats tillfriskna från sitt beroende genom programmet. Detta tycks ge de ny tillkomna hopp och tro att programmet även kan fungera för dem. Har AA:s gemenskap varit viktig för ditt tillfrisknande? Fia: Känns som om jag skulle tappa min nya livsstil om jag inte blir påmind om den ibland. Nina: Inte så viktigt... Jag är ingen social människa men hade inte AA funnits så hade jag inte haft någon sponsor eller sponseer, och de är viktiga för mig. Sara: Ja den är viktig, det är viktigt med människor som jag kan dela med, som förstår mig och har erfarenhet från tillfrisknandet. Emil: Det är där jag får min guidning till hur jag ska leva mitt liv. Kunna komma till rätta om jag har fel tankar i mitt huvud. Jesper: Jätte viktigt. Jag får veta att jag inte är annorlunda. Jonathan: Mötena är viktiga om jag behöver stöd och hjälp. Conrad: Ja, jag lyssnar på dem som gått före. [26] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Vi kan konstatera att AA:s gemenskap har varit betydande för att deltagarna ska kunna upprätthålla sin drogfrihet. Det som har varit viktigt med gemenskapen är enligt alla som har svarat på frågan den samlade erfarenheten och förståelsen som deltagarna har tillgång till via gemenskapen. Skulle nykterheten påverkas om du slutade uppsöka AA:s gemenskap? Fia: Det känns som att jag skulle tappa nykterheten om jag inte blev påmind ibland. Men jag behöver inte gå dit lika ofta idag. Det har kommit in mycket andra saker i livet som är viktigta, jag har fått struktur på livet, känner mig accepterad av samhället. Genom tolvstegsprogrammet har jag fått det som jag tidigare fick genom drogerna. Nina: Nej, jag går sällan på möten, det är inga problem, till saken hör att jag har utvecklat min tro och har också en annan gemenskap, via kyrkan. Men skulle jag ta bort dessa gemenskaper så skulle jag inte må bra. Sara: Det vet jag att den gör. Jag tog återfall när jag slutade gå på möten. Beroendet finns alltid kvar... Det är viktigt att bli påmind, att se nya som kommer in och bli påmind hur de var när jag kom dit första gången. Tappar jag bort det så tappar jag en viktig del av mitt tillfrisknande. Emil: Jag skulle inte ha någon nykterhet om jag slutade uppsöka gemenskapen, jag skulle börja tänka fel, handla fel och ta fel beslut, det leder åt fel håll. Jesper: Slutar jag med saker så kommer jag att glömma bort dem, jag håller mig ajour hela tiden, jag behöver ha det lite då och då. Jonathan: I början var mötena viktiga, fortfarande viktiga, händer en katastrof så vet jag vart jag kan gå och prata. Jag får stöd och styrka. Conrad: Ja, jag behöver träffa människor som har en grundläggande förståelse för det här problemet. [27] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Alla deltagare tror att deras nykterhet skulle påverkas negativt om de upphörde med att gå på möten. Det verkar vara olika viktigt hur mycket informanterna deltar i gemenskapen beroende på hur länge de har arbetat i programmet, informanter som har arbetat längre behöver inte gå på möten lika ofta. En av dem har hittat ett substitut, kyrkan. De flesta menar att man får ett stöd tack vare gemenskapen, vissa menar att man glömmer bort programmet om man slutar uppsöka möten. Övriga frågor Vem är du idag? Hur anser du att du har förändrats? Fia: Jag har förändrats radikalt, jag är jätte tacksam för programmet. Jag har lärt mig ta ansvar och har vuxit som människa tack vare programmet. Jag känner mig balanserad. Jag har fått tillbaka tillit från vänner och familj. Nina: Tidigare var jag självcentrerad och hämndlysten, aldrig tacksam. Idag är jag tacksam över det jag har. Jag tror inte längre att allt bara handlar om mig. Sara: Ja, jag skulle inte fungera i samhället annars. Jag hade ingen känsla för rätt och fel, mitt och ditt. Mycket av moralen och värderingarna har förändrats, jag har börjat leva efter andliga principer. Emil: Ja det har jag, från att ha varit Sveriges grinigaste kille till Sveriges gladaste. Jesper: Ja, jag har ändrats, är idag empatisk och känslosam och har en självkärlek och känner mig lugn. Jonathan: Det har blivit som en U-sväng. Folk som jag tidigare umgåtts med har fått en chock när de träffat mig nu. Från den hårda aggressiva killen har jag blivit en känslosam kille med stort hjärta. Conrad: Ja, den stora förändringen för mig är att jag börjar lära mig uttrycket tuffkärlek, alltså jag vågar säga nej och stopp, det här är inte bra för dig. Jag har alltid vänt [28] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER kappan efter vinden, velat vara snäll och vara till lags. Jag har fått respekt och tillit, jag litar på att jag vill väl och däremellan blir det bra. Samtliga informanter upplever att de gjort stora förändringar i för dem negativa beteenden och tankemönster. Flera uppger att de har gått från dåligt mående som uttryckt sig i självupptagenhet, själv centrering, aggressivitet till att idag känna empati, självrespekt och tillit. Diskussion Syftet med detta arbete var att söka reda på vilka delar i tolvstegsprogrammet och gemenskapen som för dessa sju personer har varit direkt avgörande i kampen mot deras beroende. Detta utifrån våra informanters erfarenheter av tolvstegsprogrammet och gemenskapen. Vi har i föregående del beskrivit informanternas berättelser av hur de har upplevt att arbeta i programmet och gemenskapen och skall nu diskutera kring detta. Undersökningen visar att ett erkännande av sitt beroende, gemenskapen och tron verkar vara de viktigaste faktorerna i tillfrisknandet från sitt beroende för våra informanter. Det är dessa tre faktorer som i störst utsträckning har hjälpt dessa sju personer. Med vår undersökning har vi bidragit till tidigare forskning genom att försöka belysa de delar som är avgörande i tillfriskande för den begränsade grupp individer vi använt oss av. Det skulle kunna antas att våra resultat möjligen skulle kunna överföras på en större population. Tro: Människor som kommer in i programmet har sällan någon tro till något, varken till sig själva, sina medmänniskor, samhället eller framtiden. Tron kan ge ett hopp om en framtid, få modet och viljan att släppa taget om det gamla. Tron är tudelad, dels är den på något som är större än en själv, men också att det går att göra något åt sina problem. Den behöver inte alls vara religionsbunden, Jonathan tillexempel tror på kärleken. Tron är en [29] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER vetenskap i sig som vi har valt att inte fördjupa oss i, utan vi nöjer oss med att konstatera att den är en mycket viktig del. Erkännande: Att acceptera sitt beroende verkar ha varit grunden för våra informanters arbete i tillfrisknandet, dessa tycks i flera fall ha självmedicinerat ett dåligt mående med droganvändning. Om individen accepterar sitt beroende så kan denne fortsätta arbeta med sina underliggande problem på ett nyktert sätt, personen blir också av med de problem som drogen i sig själv ytterligare lägger på den beroende. Ett återkommande resonemang hos de informanter som tagit återfall är att de bara skulle ta lite grann, vilket visar att de inte har accepterat första steget att erkänna sitt beroende och alltså inte förstått innebörden av densamma. Personen måste inse att det är just drogen som har förstört dennes liv och genom det komma till insikt att de aldrig mer kommer kunna använda en drog. Accepterandet av sitt beroende tycks vara svårt på grund av att erkännandet utgår från att individen har misslyckats med något och inte klarar av att hantera en situation som kan vara normal i vårt samhälle. Gemenskapen: Ses som mycket viktig hos våra informanter, där finns det erfarenhet, samhörighet och hopp. Erfarenhet i form av kunskap från andra beroende som kan vara till hjälp på så sätt att individerna kan genom gemenskapen lyssna till hur andra har lyckats i sitt tillfrisknande och hur dessa personer har hanterat olika situationer som kan vara svårt i ett tillfrisknande. Även hjälp med ledsagning genom stegen med hjälp av sponsor ses som värdefull hos våra informanter. En annan faktor som är viktig är det hopp som deltagarna får ur gemenskapen, Jesper säger att “Jag såg direkt att han var en gammal rövare” vilket gav honom ett hopp om att även han skulle kunna tillfriskna, Emil menar samma sak när han säger “Jag är inte så speciell att det inte skulle fungera på mig”. De ser att det fungerar på andra, och får då ett hopp om att det kommer att fungera även på dem. Samhörighetskänslan är också viktigt, återkommande teman som nämns är att alla har samma värde oavsett bakgrund eller [30] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER status - att känna att de inte är ensamma med sitt problem att få en förståelse av de andra medlemmarna i gemenskapen. I vår studie kan vi se att informanter som varit med en längre tid i programmet inte behöver uppsöka gemenskapen lika ofta, det verkar som om gemenskapen blir mindre viktig ju längre tid deltagarna har i sitt tillfrisknande. Jonathan och Jesper till exempel besöker gemenskapen endast när de känner ett behov. En del har hittat andra substitut som ersättning för gemenskapen, Nina nämner exempelvis att hon numera går till kyrkan istället, detta nämns i tidigare forskning (Kaskutas, Bond & Avalos 2009). Vi hade förväntat oss att den egna anonymiteten i gemenskapen skulle vara mycket viktigare än vad den egentligen visade sig vara för flertalet av våra informanter, men det skall poängteras att dessa deltagare värnar om och respekterar andra deltagares anonymitet i gemenskapen. Ytterligare ett förvånande resultat är för oss att gemenskapen spelar en mycket större roll än vad vi hade förväntat oss. Vi anade redan innan att gemenskapen skulle vara betydande i tillfrisknandet, men inte på det markanta sätt som resultatet påvisade. En svaghet med vårt val av kvalitativ fallstudie för vår undersökning är att våra resultat inte är generaliserbara för en större population, de gäller enbart våra deltagare i denna studie. Valet att använda semistrukturerade intervjuer, innebar att följdfrågorna kunde skilja sig lite åt från deltagare till deltagare, vilket författarna är väl medvetna om. Även den varierande längd på drogfriheten hos våra informanter ser vi som en svaghet, då det ger väldigt varierande resultat i vad deltagarna tycker är viktigt, men det är även en styrka då vi kan se vad som är viktigast i olika faser i tillfrisknandet. Till sist kan nämnas att informanternas svar kan vara socialt önskvärda eller kan ha påverkats utifrån deras föreställningar om undersökningens syfte. Valet av metod är till fördel för undersökningen då vi har fått en mycket djup förståelse av informanterna och deras arbete för tillfrisknandet. En annan styrka med vår [31] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER studie är att alla deltagare är beroende och aktiva inom Anonyma Alkoholister. Användandet av semisturkturerade intervjuer innebar en stor fördel för studien då vi fick möjlighet att låta informanterna utveckla sina svar ännu djupare. Styrkorna med metodens design överväger starkt de svagheter som finns utifrån syftet med detta arbete. Informanterna hade ingen kännedom om studiens egentliga syfte vid intervjuns start, annat än att de skulle intervjuas med frågor kring sitt beroende. De öppna mötena som besöktes gav oss en förståelse för hur AA:s gemenskap fungerar. Våra informanter kommer från olika miljöer, är av varierande ålder och kön men gemensamt för dem alla är att de på något sätt har upplevt ett dåligt mående som de har självmedicinerat med droger. Alla deltagarna har velat skapa en förändring i sina liv, de har haft en vilja att förändra vilket torde påvisa att även viljan är viktig i tillfrisknandet trots att den inte har nämnts närmare i våra intervjuer. När personerna väl har börjat arbeta i programmet verkar tro, hopp och gemenskap vara framgångsfaktorerna. Eftersom vi kan generalisera dessa faktorer på vårt urval, så kan det antas att dessa faktorer skulle kunna hjälpa den större populationen av människor som är fast i ett beroende av droger. Vilken av dessa tre faktorer som är viktigast är svårt att avgöra utifrån den kunskap vi erhållit från vårt arbete, det tycks vara så att de samverkar. Det skulle vara intressant om framtida forskning tittade mer djupgående på trons roll, varför är den så viktig, hur bör den se ut för att nå bästa effekten? Sociala påverkan, som personerna får genom gemenskapen, vilken gemenskap krävs? Hur bör den vara uppbyggd? [32] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER Referenser AA i Sverige (2006). Tolv steg & tolv traditioner. Finland: Gummerus Printing. AA i Sverige (2007). Anonyma Alkoholister. Finland: Gummerus Printing. Allen, J., Anton, R. F., Babor, T. F., Carbonari, J., Carroll, K. M., Connors, G. J., Cooney, N. L., Del Boca, F. K., Di-Clemente, C. C., Donovan, D., Kadden, R. M., Litt, M., Longabaugh, R., Mattson, M., Miller, W. R., Randall, C. L., Rounsaville, B. J., Rychtarik, R. G., Stout, R. L., Tonigan, J. S., Wirtz, P. W., Zweben, A., (1998). Matching alcoholism treatments to client heterogeneity: Project MATCH threeyear drinking outcomes. Alcoholism: Clinical and Experimental Research, 22, 1300-1311. Cutler, R. B., Fishbane, D. A., (2005). Are Alcoholism treatment effective? The project MATCH data, BMC public health 2005 (5). Hämtat den 15 maj 2012, från http://www.biomedcentral.com/content/pdf/1471-2458-5-75.pdf Danielsson. M., Fors. A., & Freij. I., (2009). Tolvstegsprogram i Kriminalvården - utredning av återfall i ny brottslighet för programdeltagare för åren 2003-2006. Hämtad den 15maj 2012, från http://www.kriminalvarden.se/upload/nyheter/tolvsteg.pdf Edwards, G. (1966). Hypnotic treatment of alcohol addiction. Quarterly Journal of Studies on Alcohol, 27, 221– 241. Ferri, M., Amato, L., Davoli, M., (2009). Alcoholics Anonymous and other 12-step programmes for alcohol dependence. Cochrane Database of Systematic Reviews. Hämtad den 15 maj 2012, från http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14651858.CD005032.pub2/pdf/stand ard Kaskutas, L. A., Bond, J., & Avalos, L. A. (2009). 7-year trajectories of alcoholics anonymous attendance and associations with treatment. Addictive Behaviors, 34, [33] EN VANDRING GENOM SPRIT OCH DROGER 1029-1035. Kelly, J. F., & Moos, R. (2003). Dropout from 12-step self-help groups: Prevalence, predictors, and counteracting treatment influences. Journal of Substance Abuse Treatment, 24, 241– 250. Project MATCH Research Group. (1993). Project MATCH: Rationale and methods for a multisite clinical trial matching patients to alcoholism treatment. Alcoholism: Clinical and Experimental Research, 17, 1130-1145. Socialstyrelsen (2010) Kostnader för alkohol och narkotika 2003. Hämtad den 15 maj 2012, från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-3-15 Socialstyrelsen (2012) Tolvstegsprogram. Hämtad den 15 maj 2012, från http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/insatser/missbrukochberoe nde/tolvstegsprogram Tonigan, J. S., Bogenshutz, M. P., och Miller, W. R., (2006) Is alcoholism typology a predictor of both Alcoholics Anonymous affilation and disaffiliation after treatment? Journal of Substance Abuse Treatment, 30, 323-330. Vårdguiden (2012) Alkoholberoende. Hämtad den 15 maj 2012, från http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-ochbesvar/Alkoholberoende/ [34]