Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
14 Utrikes Flamman 9 augusti 2018 Utrikesredaktör: Jonas Elvander, utrikes@flamman.se. Misstänkt mordförsök på Maduro Sju personer skadades när drönare utrustade med sprängmedel detonerade när Venezuelas president Nicolás Maduro höll ett tal vid en militärparad i centrala Caracas. Maduro anklagade snabbt Colombias president Juan Manuel Santos och den venezuelanska oppositionen för att ha försökt mörda honom. Sex personer greps snabbt, misstänkta för inblandning i dådet, varav två tidigare ska ha deltagit i demonstrationer mot regeringen. Oppositionskoalitionen Frente Amplio tillbakavisade anklagelserna hävdade att regeringen utnyttjar händelsen för att öka sitt stöd. Regeringspartiet Zanu-PF vann presidentvalet i Zimbabwe i tisdags. Diktatorn Robert Mugabes efterträdare Emmerson Mnangagwa fick enligt valmyndigheten strax över 50 procent av rösterna vilket innebar att valet inte gick till en andra utslagsomgång. Oppositionspartiet MDC:s kandidat Nelson Chamisa fick drygt 44 procent. MDC anklagade regeringen för valfusk och stora protester bröt ut förra onsdagen. Minst tre personer ska ha dödats. Enligt människorättsgrupper har oppositionsanhängare utsatts för kidnappningar, misshandel och våldtäkter av armén och maskerade gäng sedan valet. Ny tysk vänsterrörelse grundad I lördags grundade den tyska vänsterpolitikern Sahra Wagenknecht den nya rörelsen Aufstehen (”resa sig”). Organisationen som beskrivs som en samlingsrörelse har tagit djupa intryck från den franska rörelsen La France Insoumise och spanska Podemos. Bland medlemmarna finns såväl medlemmar från Wagenknechts parti Die Linke som från socialdemokratiska SPD och miljöpartiet De gröna. Även kända namn som sociologen Wolfgang Streeck har anslutit sig. Den nya rörelsen riskerar dock att fördjupa sprickan mellan Wagenknechts vänsterfraktion och Die Linkes partiledning. Macron skakad av livvaktsskandal Frankrikes president Emmanuel Macrons regering har de senaste veckorna genomgått sin västa kris hittills. I juli avslöjades att Macrons personliga livvakt på sin fritid hade använt kravallpolisutrustning och misshandlat demonstranter vid en första maj-demonstration. Macron vägrade först att avskeda livvakten och tog själv på sig ansvaret. Hittills har två misstroendeförfaranden inletts, men eftersom de enligt den franska grundlagen inte kan riktas mot presidenten själv har de i stället riktats mot enskilda ministrar. Regeringen överlevde båda. Livvakten avskedades i fredags. Kuba byter kommunism mot socialism I ett utkast till Kubas nya grundlag som debatterades i parlamentet i mitten av juli har målet att bygga ett kommunistiskt samhälle strukits. Enligt parlamentets talman Esteban Lazo betyder det inte att landet har gett upp sitt politiska mål, utan att man har gått in i en ny era. ”Vi tror på ett socialistiskt, suveränt, självständigt, välmående och hållbart land”, sade han. Den uppdaterade versionen av grundlagen från 1976 erkänner även privat ägande och öppnar för rätt till samkönade äktenskap samt åldersbegränsning för presidentämbetet. Den nya grundlagen ska avgöras i en folkomröstning. FOTO: JEROME DELAY/AP/TT. Stora protester efter valet i Zimbabwe Den ukrainska vänstern splittrades i förhållandet till Majdan-rörelsen. Yngre och mer frihetliga organisationer anslöt sig medan de äldre rörelserna tog ställning mot den. Många stora organisationer förhåll sig dock neutrala. FOTO: EFREM LUKATSKY/AP/TT. ”Det handlar Fyra år efter att Majdandemonstrationerna bröt ut i protest mot ett skrotat samarbetsavtal med EU befinner sig Ukraina i ett lågskaligt inbördeskrig. Samtidigt har rapporteringen om vad som hände ofta varit tendentiös. En person som har försökt nyansera beskrivningen av Majdan-rörelsen och vänsterns roll däri är sociologen Volodymyr Isjtjenko. Under flera månader, mellan november 2013 och maj 2014, pågick stora och tidvis våldsamma protester i Ukraina. Demonstrationerna ägde rum över hela landet, men sitt epicentrum hade de på Självständighetstorget – Majdan Nezalezjnosti – i Kiev, som gav namn åt hela rörelsen. Rörelsen var dock kontroversiell. Det som liberal media beskrev som en folklig frihetskamp mot en korrupt och Putinstyrd regim, beskrevs i viss vänstermedia som en fascistisk statskupp orkestrerad av USA. Volodymyr Isjtjenko är sociolog på Polytekniska institutet i Kiev, där han studerar sociala rörelser. Under 2014 och 2015 skrev han ett antal artiklar om Majdan-protesterna i brittiska The Guardian, och på uppdrag av tyska Die Linke i EU-parlamentsgruppen GUE-NGL lämnade han i december 2015 en rapport om den ukrainska vänstern och Majdan-protesterna. Flamman träffade honom i ett regnigt Kiev. Alla hatar kommunisterna Hur mår egentligen den ukrainska vänstern? – Den är i stort sett icke-existerande. Det finns såklart personer som identifierar sig som vänster, men om du menar organisationer och partier så kan man säga att de har gått under jorden. Kommunistpartiet förbjöds (i december 2015, reds. anm.), vilket de överklagade till ukrainsk domstol och skulle överklaga till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Så tekniskt sett är de ju inte förbjudna än, men de är så rädda för repression och attacker från extremhögern att de har reducerat sin offentliga verksamhet till nästan ingenting. – Och deras rädsla är helt befogad, för det har skett våldsamma attacker mot kommunister på senare år. Vanligtvis utförs attackerna av radikala nationalister. Efter 2014 har deras lokaler attackerats och utsatts för brandattentat, och några av deras aktivister har blivit misshandlade och vissa har blivit anhållna av polis. – De högerextrema hatar kommunisterna, inte bara för att de är kommunister, men också för att de stöttade den förre presidenten Janukovytj före 2014 som en del av koalitionen, och för att en del av kommunisterna har stöttat separatisterna. Kommunistpartiet i Ukraina är en lätt syndabock; de kan inte för- svara sig, alla hatar dem. Ingen bryr sig om dem. Ukrainas kommunistparti (KPU) har gått från en toppnotering på 25,4 procent av rösterna i parlamentsvalet 1998 till att åka ur parlamentet 2014. Har partiet fortfarande medlemmar? – Antalet medlemmar sjunker hela tiden. Senast jag kollade hade de tappat hälften. De var ett stort parti, och deras medlemmar var inte bara pappersmedlemmar. Många var aktivister, och även om en stor del av dem var gamla aktivister, så var det människor som trodde på något. De flesta ukrainska partier är oligarkiska laissezfaire-projekt. Det finns inget ideologiskt medlemskap, och inga ideologiska aktiviteter. Undantaget är extremhögern. Kommunistpartiet var också ett undantag, men nu tappar de väldigt mycket folk. Vänster utan arbetarrörelse Hur ser det ut med arbetarrörelsen? Är inte fackförbunden en del av den ukrainska vänstern? – Nej, inte över huvud taget. Först och främst är arbetarrörelsen väldigt svag, i alla fall i jämförelse med i Västeuropa. De traditionella fackförbundens uppbyggnad är en direkt fortsättning av Sovjetunionen. I Sovjetunionen så var de inte avsedda att försvara arbetare utan skulle mer vara en påbyggnad på statsapparaten, och kanske omfördela lite förmåner mellan arbetarna. De har ingen erfarenhet av att försvara arbetar- Utrikes 9 augusti 2018 Flamman 15 AMLO sänker sin lön Medlemmar av högerextrema Svoboda och Högra Sektorn som var en del av Majdan-rörelsen deltar i ett möte i Kiev den 14 oktober 2015. FOTO: SERGEI FOTO: NELSON ANTOINE/AP/TT. Mexikos nye president Andrés Manuel López Obrador meddelade tidigare i juli att han kommer att sänka sin lön med 60 procent jämfört med sina föregångare. Detta som ett led i ett besparingspaket. Ingen offentlig tjänsteman kommer att kunna tjäna mer än 5 700 dollar i månaden. ”AMLO” har också sagt att han planerar att införa ett förbud för skiffergasutvinning i landet. KPU:s ledare Petro Symonenko håller ett valmöte 2012. FOTO: KPU. CHUZAVKOV/AP/TT. om överlevnad nu” Volodymyr Isjtjenko. FOTO: OLOF SIWERTZ. nas rättigheter, av strejker eller att mobilisera. Det finns en del fristående fack som är relativt stora och har viss erfarenhet av arbetarkamp, men de viktigaste kamperna skedde på 90-talet. – Under revolutionerna i Ukraina, 1990, 2004 och 2014, skedde inga större strejker. Till skillnad från i många andra fredliga revolutioner har arbetarrörelsen inte utgjort en viktig del här. Det fanns inget oppositionsparti som hade en stark koppling till en stark arbetarrörelse, för vi har ingen sådan. – Men det är inte bara facken som är svaga. Feministerna och miljörörelsen är är också väldigt svaga. HBT-rörelsen växer för att den är viktig för den nya regeringen som vill visa att man närmar sig Europa, men den är också svag. 1 000 Pride-supportrar försvaras av flera tusen poliser. Det är så det har sett ut i Ukraina de senaste åren. Civilsamhället i stort är svagt, och i synnerhet den progressiva och liberala delen är svag. Den domineras av nyliberala fristående organisationer. Många av dem är beroende av bidrag från västliga stiftelser. Den starkaste delen av det ukrainska civilsamhället är radikala nationalister. – Det fanns delar av vänstern som stöttade Majdan, det fanns delar av vänstern som aktivt inte stöttade den, och så fanns det delar som hamnade mitt emellan. Det var väldigt splittrat. Kommunistpartiet stöttade regeringen och sade inledningsvis att de förstod varför folk protesterade, men att demonstranterna blev exploaterade av oppositionen. Så det var en mjuk kritik. Efter att Majdandemonstranterna började riva Leninstatyn (i Kiev, reds. anm.) tog Kommunistpartiet tydligare avstånd från oppositionen. De började att fokusera alltmer på högerextrema element i Majdanrörelsen. Den nya vänstern var dock väldigt splittrad. De flesta från den frihetliga vänstern och anarkisterna stöttade Majdan, och de flesta marxister och marxist-leninister var emot den. Men det fanns även marxister som stöttade Majdan, och anarkister som var väldigt kritiska. Rumsren extremhöger Finns det något framtidshopp för den ukrainska vänstern i dag? – Frågan handlar snarare om huruvida det finns en framtid för själva landet. Jag har börjat inse att landets framtid hänger mer på vad som beslutas i Washington, Moskva och Bryssel än vad än folk i Kiev, Donetsk eller Lviv tänker, demonstrerar mot eller röstar på. Det är stormakterna som beslutar om Ukrainas framtid, och de bryr sig om sina egna intressen – inte om det ukrainska folkets väl. När man tänker på det blir frågan om Ukrainas vänster helt irrelevant. För den ukrainska vänstern handlar det om bara om överlevnad nu genom att stärka våra organisationer – och att växa upp. Hur ser hotet från extremhögern ut i dag? – Den ukrainska extremhögern är inte parlamentariskt stark men de har en utomparlamentarisk makt som är helt unik. Ingen annanstans i Europa kan extremhögern kommendera sina egna militära enheter med flera tusen beväpnade män. Folk brukar jämföra till exempel hur många som röstade på Svoboda och hur många som röstade på Le Pen i Frankrike, där Le Pen fick över 30 procent av rösterna medan Svoboda inte ens kom in i parlamentet. Då drar de slutsatsen att det knappt finns fascister i Ukraina. Men titta på gatorna! Deras organisationer är de mest aktiva, och de har flest anhängare på gatorna. – Liberalerna, varav många i själva verket är moderata nationalister, väljer gång på gång att alliera sig med extremhögern. Eftersom de helt saknar egna möjligheter till mobilisering går de med på allt möjligt, som till exempel den politiska utrensningen av kommunismen. Nazisterna är ett reellt hot mot till exempel romer. Det har varit en våg av attacker mot romers läger, initierat av extremhögern. Det finns liberaler som har stöttat attackerna, och i vissa av pogromerna har journalister deltagit. Journalister från stora ukrainska tvstationer bjöd faktiskt in högerextrema för att gå och förstöra romernas läger. En del poliser har deltagit också. – Grupp C14 är ett exempel på en nynazistisk organisation. De har klassats som terrorister av nätverket Terrorism Research and Analysis Consortium. Två av deras medlemmar står åtalade, misstänkta för mord på en rysk journalist 2015. Vi misstänker att de ligger bakom attacken på en av våra kamrater som blev knivhuggen nära sitt hem. De filmade attacken och livestreamade den på nätet. C14 var de som först inledde pogromerna mot romer, och de skröt om det på Facebook. Det har lett till att andra grupper inspirerats. I ett läger i Lviv-regionen dödades en man och tre personer hamnade på sjukhus. BBC Ukraine, Radio Liberty och en lokal liberal radiostation har gjort väldigt mjuk rapportering om C14. De skönmålar dem och säger att de är ”äkta patrioter”, att det de gör kanske inte är så bra men att de har goda intentioner. De får även statliga medel för nationalistisk patriotisk utbildning. Micaela Kedhammar Lula kandidat för PT I lördags utsågs Lula da Silva officiellt till det brasilianska vänsterpartiet PT:s kandidat i presidentvalet i oktober, trots att han sitter i fängelse. Lula är med 33 procents väljarstöd den överlägset mest populäre kandidaten. Men hans kandidatur riskerar att ogiltigförklaras av myndigheterna då Lula avtjänar ett fängelsestraff för korruption sedan april. PT funderar därför nu på att lansera en ny kandidat precis i slutet av valrörelsen. USA:s Iransanktioner på plats I tisdags trädde USA:s nya sanktioner mot Iran i kraft som en konsekvens av att landet har lämnat avtalet om att begränsa Irans kärnenergiprogram. President Donald Trump hotade alla företag som fortsätter att handla med Iran med att dessa kommer att uteslutas från den amerikanska marknaden. EU:s nya policy som avser att skydda företag från USA:s sanktioner trädde också i kraft i tisdags. Trump har de senaste veckorna även hotat Irans president Hassan Rouhani med krig.