Öster
- För andra betydelser, se Öster (olika betydelser).
Öster, öst eller ost är ett väderstreck som anger riktningen vinkelrätt till höger om norr.[1]
Efter natt blir solen synlig först vid horisonten i öster.[1] På norra halvklotet står solen rakt i söder klockan 12 på dagen, på södra halvklotet rakt i norr och försvinner på kvällen under horisonten i väster på både norra och södra halvklotet.
Symbolisk innebörd
redigeraÖster har i flertalet religiösa föreställningar en positiv innebörd. I det forntida Egypten sågs öster som källan till all skapande kraft och i antikens Grekland vände man sig österut för att få hjälp av gudomliga krafter. En tradition inom kristendomen har varit att man begravt de döda skådande i riktning mot öster för att de skulle vara vända mot Kristus som på den yttersta dagen kommer från just det väderstrecket. Augustinus menade att bön bör utföras i riktning mot öster.[1]
Etymologi
redigeraOrdet "öster" är belagt i svenska språket sedan första halvan av 1400-talet. Ordet stammar från ett gemensamt germanskt ord och är släkt med ordet aurora (morgonrodnad).[2]
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ [a b c] ”öster - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%B6ster. Läst 20 februari 2023.
- ^ ”öster | SO | svenska.se”. https://svenska.se/so/?id=197532_1&pz=7. Läst 20 februari 2023.