öster

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Öster.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av öster 2 Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ öster östern
Genitiv östers österns

öster

öster markerat med "Ö" på en kompass (till höger sett mot nord)
  1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger sett i riktning mot Nordpolen
    Varianter: ost, öst
    Antonymer: väster, väst
    Besläktade ord: ostlig, östan, östlig, östra
    Sammansättningar: östergök, österifrån, österland, österled, österut
    Kohyponymer: norr, nord; söder, syd; väster, väst
  2. (normalt i bestämd form singular) det beläget i öst; österland
    I Alexandrias såsom i Pergamus’ bibliotek sammanflödar österns och västerns litteraturer.
    Han måste fly till den avlägsna östern.
    Singapore, porten till fjärran östern.
    Östern är röd!
    Användning: Fjärran Östern skrivs normalt med versalt Ö.
    Sammansättningar: Mellanöstern

Översättningar

[redigera]

Adverb

[redigera]

öster

  1. i riktning mot öst; på östra sidan av
    Stockholm ligger öster om Örebro.
    Synonymer: ost, öst

Översättningar

[redigera]