Amblygonit
Amblygonit, mineral med den kemiska sammansättningen (Li,Na)AlPO4(F,OH).
Amblygonit | |
Amblygonit | |
Kategori | Fosfatmineral |
---|---|
Dana klassificering | 41.5.8.1 |
Strunz klassificering | 8.BB.05 |
Kemisk formel | (Li,Na)AlPO4(F,OH) |
Färg | Vanligtvis vit eller krämig, men kan också vara färglös eller ljusgul, grön, blå, beige, grå, brun eller rosa. |
Förekomstsätt | Prismatisk till kolumnformad |
Kristallstruktur | Triklinsk |
Tvillingbildning | Mikroskopisk polysyntetisk tvilling vanlig |
Spaltning | [100] perfekt, [110] god, [011] distinkt |
Brott | Oregelbundet/ojämnt, subkonkoidalt |
Hårdhet (Mohs) | 5,5 - 6[1] |
Glans | Glasaktig till pärlaktig[1] |
Polerad glans | Fet till glasaktig (i ädelstensmaterial)[1] |
Refraktion | nα = 1,577 – 1,591 nβ = 1,592– 1,605 nγ = 1,596– 1,613 |
Ljusbrytning | Dubbelbrytning, biaxiell, kan vara antingen positiv eller negativ[1] |
Dubbelbrytning | δ = 0, 020 – 0,027[1] |
Pleokroism | Svag till ingen[1] |
Transparens | Halvtransparant |
Fluorescens | Mycket svagt grönt i långvågigt, ljusblått fosforescens i långvågigt och kortvågigt[1] |
Specifik vikt | 2,98 – 3,11 |
Amblygonit har en triklin kristallstruktur och en glasig glans. Hårdheten är 5,5–6 och den relativa densiteten 2,98–3,11. Amblygonit förväxlas lätt med albit och andra fältspatmineral.
Amblygonit förekommer geologiskt bland annat i pegmatit (granit), i tennådror vid hög temperatur och i greisen. Ablygonit förekommer tillsammans med spodumen, apatit, lepidolit, turmalin och andra litiumbärande mineral som finns i pegmatitådror. Dess densitet, klyvning och flamtest för litium är diagnostiska.
Amblygonit innehåller omkring 10 procent litium och har haft historik betydelse som malm i främst Frankrike och Kalifornien.
Historik
redigeraAmblygonit upptäcktes först i Sachsen av August Breithaupt 1817. Han gav mineralet dess namn efter grekiskans amblus, "trubbig" och gouia, "vinkel" på grund av vinklarna i mineralets spaltning. Amblygonit har därefter även upptäckts i Montebras i Creuse och Hebron i Maine. Eftersom dessa fyndigheter av amblygonit uppvisat mindre skillnader i optiska egenskaper och kemisk sammansättning har namn som montbrasit och hebronit introducerats. Ansenliga mängder amblygonit har hittats i Pala i Kalifornien, Caceres i Spanien och i Black Hills i South Dakota. En blå form av amblygonit-montebrasit har beskrivits från Rwanda. Den största dokumenterade enkristallen av amblygonit mätte 7,62 × 2,44 × 1,83 m och vägde cirka 102 ton.[2]
Gemologi
redigeraTransparent amblygonit har facettslipats och använts som en ädelsten. Som en ädelsten insatt i smycken är den känslig för brott och nötning från allmänt slitage, eftersom dess hårdhet och seghet är svag.[1] Huvudkällorna för ädelstensmaterial är Brasilien och USA. Australien, Frankrike, Tyskland, Namibia, Norge och Spanien har också producerat amblygonit av ädelstenskvalitet.[1]
Se även
redigeraReferenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Amblygonite, 10 maj 2024.
- Klein, Cornelis and Hurlbut, Cornelius S., 1985, Manual of Mineralogy, 20th ed., p. 362, ISBN 0-471-80580-7
- Mindat with location data
- Webmineral data
- Mineral Galleries
Noter
redigera- ^ [a b c d e f g h i] (Gia), Gemological. Gem Reference Guide. City: Gemological Institute of America (GIA), 1988. ISBN 0-87311-019-6
- ^ P. C. Rickwood (1981). ”The largest crystals”. American Mineralogist 66: sid. 885–907. http://www.minsocam.org/ammin/AM66/AM66_885.pdf.
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Amblygonit.