Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

Erik Lindorm

Från Wikipedia
Erik Lindorm
Erik Lindorm 1937
Född20 juli 1889[1]
Hedvig Eleonora församling[1], Sverige
Död30 januari 1941[1] (51 år)
Bromma församling[1], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[2][3]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningFörfattare[1], publicist[1], poet[1], publicist[4]
BarnPer-Erik Lindorm (f. 1909)
Redigera Wikidata

Gustaf Erik Lindorm, född 20 juli 1889 i Stockholm, död där 30 januari 1941, var en svensk författare, skald och publicist.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Lindorm kom från ett småföretagarhem, men bröt tidigt med fadern och försörjde sig själv som journalist redan i tonåren, först på Saxons Såningsmannen. Han kom med i ungsocialistiska kretsar och medarbetade i Social-Demokraten, Karbasen och Brand. Han blev känd 1908, då han åtalades, men frikändes, för en artikel[5] han skrivit i tidningen Brand som eftermäle till kamraten Einar Håkansson. Han var även verksam som agitator och försvarade i ett tal[6] de ungsocialister som tagit livet av en strejkbrytare vid bombattentatet mot Amalthea. Han åtalades och dömdes till en dryg månads fängelse, som avtjänades på Långholmens centralfängelse 1909.

En schism med ungsocialistiska partiets ledning i en smakfråga ledde till att Lindorm 1911 avgick som redaktör och även chefredaktören Hinke Bergegren ställde sig solidarisk och avgick. Lindorm omvärderade nu gradvis sin politiska inställning och medarbetade först i Social-Demokraten 1922-23[7] för att sedan övergå till borgerlig press. Tillsammans med tecknaren Ivar Starkenberg startade han 1912 tidningen Naggen, "Sveriges olydigaste tidning" som utkom fram till 1922 efter förebild av den tyska Simplicissimus. Han var medarbetare i Svenska Dagbladet 1924-1930 och från 1930 var han kåsör och teaterskribent i Vecko-Journalen.

Lindorm skrev mellan 1912 och 1922 lyrik, som har motiv från Stockholms förstads- och arbetarvärld. Bland dikterna kan nämnas En död arbetarhustru, Modersmjölken, Lyckans minut och Konfirmander.

Han uppfann den så kallade "bokfilmen", en bokgenre vars forminnehåll har lånat inspiration från film och kvällstidningar, och berättar en historia med många bilder, klipp, rubriker och bildtexter. Den första bokfilmen (1933) handlade om Selma Lagerlöf. Sedan följde Med kungen för fosterlandet : en bokfilm 1858-1933 (1934). De flesta hade historiska personligheter och händelser som tema. Det var samtidskrönikor byggda på tidningsurklipp.

Han var gift med Marta Lindorm, född Berg, och far till barnen Per-Erik, Liane, Bo och Hagar.

Lindorm är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[8]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur

[redigera | redigera wikitext]

Varia

[redigera | redigera wikitext]

Redaktörskap

[redigera | redigera wikitext]
  • Naggen. Stockholm: E. Lindorm. 1915-21[7]. Libris 13428132 
  • Svenska kärleksdikter. Stockholm: Bonnier. 1926. Libris 1338791 
  • Sångerna om Stockholm. Stockholm: Bonnier. 1930. Libris 1335951 
  • Uppslagsbok för alla. Stockholm: Åhlén & Åkerlund (Bonnier). 1939. Libris 1380818 
  • Vad är det? : husmoderns uppslagsbok för tidningsläsare och korsordslösare. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1940. Libris 1380889 

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Bokfilm

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g] G Erik Lindorm, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 10627, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 10 april 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Lindorm, GUSTAF ERIK, Svenskagravar.se, läs online, läst: 10 april 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub2015886702, läst: 16 december 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ "Einar Håkansson i himlen" : jämte förord och Petterssons klagan. Stockholm. 1908. Libris 2779639 
  6. ^ Till kamp mot reaktionen : en protest. Kalmar: Johansson & Björklund. 1908. Libris 1615452 
  7. ^ [a b c d e] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 287 
  8. ^ Hitta graven

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Everling, Bo (1993). ”Du dansar bleka ungdom : Erik Lindorm, Sten Selander, Erik Axel Karlfeldt och Alf Henrikson”. Blå toner och svarta motiv (Stockholm : B. Östlings bokförl. Symposion, 1993) 3),: sid. 33-49.  Libris 2069464
  • Kulling, Jacob (1956). Livshunger och frälsningslängtan : en studie i Erik Lindorms lyrik. Stockholm: Diakonistyr. Libris 8203672 
  • Palmlund, Evald (1996). Erik Lindorm : ett författarliv. Stockholm: Carlsson. Libris 7622078. ISBN 91-7203-089-5 
  • Palmlund, Evald (1981). Väderhatt och väderflöjel : Erik Lindorm och tidningarna 1905-1924. Press & litteratur, 0347-4313 ; 12 Litteratur, teater, film, 0347-7770 ; 18. Lund: LiberLäromedel. Libris 7270799. ISBN 91-40-04790-3 
  • Silverstolpe, Gunnar Westin; Johansson, J. Viktor; Uhlén, Axel (1946). Vardagens skald : 3 vänner berättar om Erik Lindorm. Förlaget Frilansens skriftserie, 99-1657560-6 ; 3. Stockholm: Förlaget Frilansen. Libris 15321 
  • Wendel, Göran (1995). ”Två arbetarskalder.”. Från trettiotal till trettiotal (Stockholm : Carlsson, 1995) Kap. 11),: sid. 243-271.  Libris 2039300

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Erik_Lindorm&oldid=56116873”