Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

Kristina av Holstein-Gottorp

Från Wikipedia
Version från den 5 december 2013 kl. 17.47 av Aciram (Diskussion | Bidrag) (utökning)
Kristina av Holstein-Gottorp
Drottning Kristina,
porträtt från 1610
Regeringstid 24 juli 1599–22 mars 1604
1703 dagar
Företrädare Anna av Österrike
Sveriges drottning
Efterträdare Sig själv
Sveriges drottning
Regeringstid 22 mars 1604–30 oktober 1611
2778 dagar
Kröning 15 mars 1607 i Uppsala domkyrka
Företrädare Sig själv
Sveriges riksföreståndargemål
Efterträdare Maria Eleonora
Gemål Karl IX
Barn Gustav II Adolf
Maria Elisabet
Kristina
Karl Filip
Ätt Holstein-Gottorpska ätten
Far Adolf av Holstein-Gottorp
Mor Kristina av Hessen
Född 12 april 1573
Död 8 december 1625
52 år och 240 dagar
Nyköpingshus
Begravd Strängnäs domkyrka

Kristina av Holstein-Gottorp, född 12 april 1573, död 8 december 1625 på Nyköpings slott, var en drottning av Sverige som gift med Karl IX. Kristina utövade ett visst politiskt inflytande. Hon var regent under kungens frånvaro 1605, och ledde den provisoriska föryndarregeringen i Sverige under två månader 1611.

Biografi

Tidigt liv

Kristina av Holstein-Gottorp var dotter till Adolf av Holstein-Gottorp och Kristina av Hessen. Kristina mottog 1586 ett frieri från dåvarande prins Sigismund av Sverige, senare kung av Polen och Sverige. Äktenskapet hade föreslagits av Elisabet Vasa, men planerna fullföljdes inte.

I stället förmäldes hon med hertig Karl av Södermanland. Hon var kusin till Karls förra maka, Maria av Pfalz. Även detta äktenskap förhandlades fram av Elisabet Vasa, hennes blivande svägerska. Genom giftermålet knöt Karl en starkare allians med de tyska protestanterna. Vigseln förrättades 27 augusti 1592 i Nyköping. Hon fick barnen Gustav Adolf och Karl Filip samt Kristina (död i späd ålder) och Maria Elisabet (gift med hertig Johan av Östergötland).

Drottning

Karl erövrade 1598 den svenska tronen från sin brorson Sigismund. Enligt traditionen uppmuntrade Kristina Karl att avsätta Sigismund från den svenska tronen som hämnd för att Sigismund av Polen hade avbrutit giftermålsplanerna.[1] Kristina kröntes tillsammans med Karl i Uppsala domkyrka 15 mars 1607.

Kristina beskrivs som sträng och snål: ett känt exempel är uppgiften om att hon själv ska ha mätt ut sytråden åt sina hovdamer.[2] Kristina beskrivs som dominant, kärv och viljestark, och Karl uppskattade hennes duglighet. Han kallade henne "en kvinna som håller att ta i", och deras relation beskrivs i stort som god. Som förmyndare både för den blivande kungen Gustav Adolf och den yngre sonen Karl Filip hade hon en viktig ledarposition inom både politik och ekonomi. 1604 utnämndes hon till Sveriges blivande regent i det fall Karl skulle dö om tronarvingen fortfarande var omyndig, och 1605 var hon tillförordnad regent i Sverige under Karls vistelse i Livland. Samtiden beskyllde henne för att ha uppmuntrat Karl i hans brutalitet, men det anses inte stämma. Däremot var hon aktiv som medlare.

Änkedrottning

Efter Karls död 1611 ledde hon tillsammans med hertig Johan av Östergötland sin son Gustaf II Adolfs förmyndarregering från oktober 1611 till december samma år, då sonen myndigförklarades. Hon var dock fortsatt förmyndare för sin yngre son Karl Filip, och därmed regent över hans förläningar, hertigdömet Södermanland, Närke och Värmland.

Kristina utövade en del inflytande över Gustaf II Adolf under de första åren av hans regeringstid. Hon motsatte sig i 1613-1615 år hans planer på att gifta sig med hennes hovfröken Ebba Brahe, och lyckades till slut förhindra äktenskapet. Hennes motiv var den inrikespolitiska komplikationer ett äktenskap med en medlem av den inhemska adeln innebar, där hon såg ett dåligt exempel i Gunilla Bielke, och föredrog de fördelar ett dynastiskt äktenskap innebar. 1612 arrangerade hon trots kyrkans protester ett äktenskap mellan sin dotter Maria Elisabet och Johan av Östergötland. Hon ångrade sedan detta äktenskap, som kraftigt ska ha försämrat båda parters redan dåliga psykiska hälsa. Hon arrangerade också mot rikskanslerns vilja äktenskapet mellan sin styvdotter Katarina och Johan Kasimir år 1615. Karl Filip beskrivs som hennes favoritbarn, och hon gick bara motvilligt med på hans ryska tronkandidatur 1611. När projektet slutgiltigt misslyckades 1614 beskrivs hon som lättad.

I Karl Filips hertigdöme förblev Kristina regent i egenskap av sonens förmyndare. Hennes omsorg om Karl Filips verkliga eller förmenta rättigheter framkallade åtskilliga mindre tvistigheter med kungamakten. Kristina fortsatte att sköta de järnbruk och andra bruksegendomar som Karl byggt upp i de tidigare hertigdömena Värmland, Sörmland och Närke. Hon var också ovanligt engagerad och duktig inom dessa områden, och mycket intresserad av bergsbruket.[3] Hertigdömet, med Nyköping som huvudstad, var centrum för stor spannmålsexport och järn- och vapentillverkning stimulerad av den utrikespolitiska expansionen österut. Denna industri arrenderades 1611 till nederländaren Willem de Besche. Hon blev genom sin förvaltning av hertigdömet en av tidens storfinansiärer av svenska kronan. Hon förhindrade Gustav Adolfs försök att inskränka Södertäljes rätt till utrikeshandel. Hon försvarade hertigdömets autonomi mot kronan, hävdade dess oinskränkta domsrätt och adelns rusttjänst under kronan. Under riksdagens ledde hennes krav på autonomi till en konflikt där hennes talesperson doktor Nils häktades. Konflikten mellan kronan och hertidömerna avbröts dock av Johans död 1618 och Karl Filips död 1622.

Efter Karl Filips död 1622 levde hon tillbakadraget på Nyköpings slott fram till sin död. Hon tog där hand om den dotter han efterlämnat i sitt hemliga äktenskap, Elisabet Karlsdotter (Gyllenhielm). Hon ligger begravd i Strängnäs domkyrka.

Barn

  1. Gustav II Adolf (1594-1632), kung av Sverige 1611-1632.
  2. Maria Elisabet (1596-1618) gift med Johan, hertig av Östergötland.
  3. Kristina (1598-1599).
  4. Karl Filip (16011622).

Se även

Källor

  1. ^ Karin Tegenborg Falkdalen (2010). Vasadöttrarna (utgåva 2). Falun: Historiska Media. ISBN 978-91-85873-87-6
  2. ^ Grimberg: Svenska folkets underbara öden
  3. ^ Westerlund, Kerstin (2004), Kvinnliga brukspatroner, Tekniska museet.