Felice Beato
Felice Beato, född omkring 1833[1], död 29 januari[källa behövs] 1909, var en italiensk-brittisk fotograf. Han var känd som krigsfotograf i flera av 1800-talets krig samt som landskaps- och porträttfotograf i Asien.
Felice Beatos identitet är något oklar. Han har ibland sammanblandats med sin bror Antonio som var fotograf i Egypten, så att de felaktigt har ansetts vara samma person[2], och kallats Felice A. Beato. Det är även oklart vilket år han föddes, och ifall det var i Korfu[3] eller Venedig[4]. Han var dock brittisk medborgare.[1]
Beato började sin karriär under 1850-talet, då i samarbete med fotografen James Robertson, hans svåger. Tillsammans var de krigsfotografer i Krimkriget och sepoyupproret[4], och 1860 fotograferade han själv andra opiumkriget, och även livet i Kina generellt.[1] I Kina träffade han Charles Wirgman, brittisk tecknare och Asienkorrespondent, som övertalade honom att resa till Japan.[4] Wirgman grundade även tidningen Japan Punch, där Beato ofta syntes som karikatyr.[3] År 1863 kom Beato till Yokohama, där han öppnade en studio[1] och bodde i sammanlagt 21 år[1]. Han samarbetade med Wirgman fram till 1869.[4] Trots att han förlorade de foton och negativ han gjort dittills i en brand 1866 lyckades han skapa en ny samling som publicerades under namnet Photographic Views of Japan with Historical and Descriptive Notes efter shogunatets fall 1868. Bilderna i samlingen och deras förklarande texter bredvid av en viss James W. Murray, ger en inblick i tidens japanska samhället, trots att de innehåller flera misstag och till viss del vilar på stereotyper.[1] Åren han bodde i Yokohama sammanföll med Japans omvälvning från det feodala jordbrukssamhället under shogunen till den industriella stormakt som var Meijiperiodens japanska imperium.[4] År 1877 sålde han sin studio till den österrikiske fotografen baron Raimund von Stillfried-Rathenitz[1][4], som även sålde Beatos kvarvarande fotografier, tills han själv i sin tur år 1885 sålde studion till Beatos lärjunge Kusakabe Kimbei[1].
År 1884 lämnade Beato Yokohama, och bodde därefter i korta perioder i andra länder, som Sudan och Burma. Han föreläste i London år 1886 om fotografi, men hans sista kända hemvist var Mandalay i Burma, där han ägde en affär fram till 1907.[1]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
-
-
-
-
kvinna med shamisen -
kvinna med teservis och koto -
japanska arbetare, s.k. coolies -
Kvinnor med parasoll -
japanska barberare -
.jpg)
.jpg)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Felice Beato.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i] ”Essay, Felice A. Beato, photographer”. Felice Beato's Japan: People. MIT Visualizing Cultures. https://visualizingcultures.mit.edu/beato_people/fb2_essay01.html. Läst 25 juni 2020.
- ^ ”Antonio Beato - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/antonio-beato. Läst 25 juni 2020.
- ^ [a b] ”Chronology, Felice A. Beato (ca. 1834–ca. 1909)”. Felice Beato's Japan: People. MIT Visualizing Cultures. https://visualizingcultures.mit.edu/beato_people/fb2_essay03.html. Läst 25 juni 2020.
- ^ [a b c d e f] ”Artist Info, Felice Beato”. www.nga.gov. National Gallery of Art. https://www.nga.gov/collection/artist-info.13450.html#biography. Läst 25 juni 2020.