Kinas demografi
| Kinas demografi | |
 Kinas befolkningspyramid | |
| Folkmängd | 1 442 965 000 (2021)[1] (1:a) |
|---|---|
| Befolkningstäthet | 145 inv./km² |
| Födelsetal | 6,77 födslar/1 000 invånare (2022)[2] |
| Dödstal | 7,18/1 000 invånare (2021)[3] |
| • män | 74,23 år |
| • kvinnor | 78,62 år |
| Summerad fruktsamhet | 1,6 (2021)[4] |
| Spädbarnsdödlighet | 9,595/1 000 födslar (2019) |
Kinas demografi handlar om Kinas befolkning. Kinas befolkning var 1 412 360 000 år 2021, vilket gör landet till det mest folkrika i världen före Indien. Den summerade fruktsamheten var 1,3 barn per kvinna år 2020, vilket är långt under ersättningsnivån på 2,1 barn per kvinna.[5][6]
Den kinesiska befolkningen började minska 2022[2] efter flera årtionden av befolkningsökning. Minskningen förklaras till största del av minskat barnafödande. Enligt vissa prognoser väntas befolkningen halveras på 45 år.[7][8] Från år 2020 till 2021 minskade antalet födslar från 12 till 10,62 miljoner,[9] jämfört med 2012 är minskningen än mer drastisk — från 19,7 till 10,6 miljoner födslar. Enligt vissa prognosmakare tros Kina år 2021 ha uppnått sin största folkmängd, för att inom kort minska.[10][3]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Ettbarnspolitik
[redigera | redigera wikitext]Regeringen började ettbarnspolitiken år 1979 för att hindra ökningen av folkmängden.[11] År 2009 kom första signalerna om den nya lösare politiken: ämbetsmän i Shanghai rekommenderade att skaffa ett andra barn, eftersom befolkningen börjar bli äldre.[11] 2015 bestämde kommunistiska partiet att sluta ettbarnspolitiken.[11]
Geografi
[redigera | redigera wikitext]Städer
[redigera | redigera wikitext]57,9 procent av befolkningen bor i städer (2017).[12] Det finns över 160 städer med över en miljon invånare och fem städer med över tio miljoner invånare.[13] De största städer är Shanghai med 23,7 miljoner invånare, huvudstaden Peking 20,4 miljoner invånare, Chongqing 13,3 miljoner invånare, Guangdong 12,5 miljoner invånare, Tianjin 11,2 miljoner invånare och Shenzhen 10,7 miljoner invånare (2015).[12]
Etniska grupper
[redigera | redigera wikitext]Den dominerande etniska gruppen i Kina är hankineser, som utgör cirka 92 procent av befolkningen.[12] Vidare är den näst största gruppen zhuang, som utgör 1,3 % av befolkningen.[12] Kinas regering erkänner officiellt 56 olika etniska grupper.[12]
Religion
[redigera | redigera wikitext]
Landet är officiellt ateistiskt och 52,2 procent av befolkningen utövar ingen religion.[12] 18,2% av befolkningen är buddhister, 5,1% kristna, 1,8% muslimer och 21,9% tror på olika folkreligion, men det finns även hinduer, judar och daoister.[12] I Kina ser man konfucianism som filosofi och inte som religion, så det finns inte på listan.
Språk
[redigera | redigera wikitext]
Hankineser talar olika dialekter av kinesiska. Mandarin (standardkinesiska) är det officiella språket och det baserar sig i Beijings dialekt.[12] Dialekter av kinesiska som talas i Kina är kantonesiska (yue), wu (shanghainesiska), Min Bei, min (hokkien-taiwanesiska), xiang, gan och hakka.[12] De andra officiella språk i Kina är zhuang i Guangxi, yue i Guangdong, mongoliska i Inre Mongoliet, uiguriska och kirgiziska i Xinjiang samt tibetanska i Tibet.[12]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ läs online, www.worldometers.info .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”China’s population declines for the first time in decades” (på engelska). NBC News. https://www.nbcnews.com/news/world/chinas-population-declines-first-time-decades-rcna65928. Läst 17 januari 2023.
- ^ [a b] ”China’s population growth rate falls to 61-year low” (på engelska). the Guardian. 17 januari 2022. https://www.theguardian.com/world/2022/jan/17/chinas-birthrate-falls-to-61-year-low-despite-moves-to-stave-off-demographic-crisis. Läst 20 januari 2022.
- ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ ”Limiting access to abortions won’t solve China’s population woes”. The Economist. 1 oktober 2021. ISSN 0013-0613. https://www.economist.com/graphic-detail/2021/10/01/limiting-access-to-abortions-wont-solve-chinas-population-woes. Läst 12 oktober 2021.
- ^ ”China’s population up to 1.412 billion in 2020 despite slowing birth rate” (på engelska). South China Morning Post. 11 maj 2021. https://www.scmp.com/economy/china-economy/article/3132980/china-population-latest-census-confirms-increase-1412-billion. Läst 12 oktober 2021.
- ^ ”China’s population could halve within the next 45 years: Study” (på engelska). WION. https://www.wionews.com/world/chinas-population-could-halve-within-the-next-45-years-study-417297. Läst 12 oktober 2021.
- ^ ”Is China’s Population Decline a Luxury Disaster?” (på engelska). Jing Daily. 2 oktober 2021. https://jingdaily.com/china-population-halve-luxury-hit/. Läst 12 oktober 2021.
- ^ Rosell, Rikard (18 januari 2022). ”Minskande befolkning hotar Kinas ekonomi”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/minskande-befolkning-hotar-kinas-ekonomi. Läst 20 januari 2022.
- ^ ”Födelsetal i Kina minskade till rekordlåga nivåer under 2021 | Realtid.se - Kapitalmarknad, finansiering, strategiarbete & fondförvaltning”. www.realtid.se. https://www.realtid.se/telegram/fodelsetal-i-kina-minskade-till-rekordlaga-nivaer-under-2021. Läst 20 januari 2022.
- ^ [a b c] BBC: China profile - Timeline (engelska)
- ^ [a b c d e f g h i j] CIA: The World Factbook Arkiverad 13 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. (engelska)
- ^ The Telegraph: China's mega city: the country's existing mega cities (engelska)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- CNN: China's urban explosion: A 21st century challenge (engelska)
- BBC News: China faces growing gender imbalance (engelska)
- BBC News: China's one-child policy - success or failure? (engelska)
- China reforms: One-child policy to be relaxed (engelska)
| ||||||||