Transkaukasiska demokratiska federativa republiken

Transkaukasiska demokratiska federativa republiken
	Transkaukasiska demokratiska federativa republiken
	Закавказская демократическая федеративная республика Zakavkazskaja demokratitjeskaja federativnaja respublika (Ryska)
	Flagga
	Ryska transkaukasien direkt efter bildandet av den Transkaukasiska demokratiska federativa republiken Ryska transkaukasien direkt efter bildandet av den Transkaukasiska demokratiska federativa republiken
Huvudstad	Tiflis
Största stad	Baku, Jerevan, Tbilisi
Språk	Ryska, georgiska, azerbajdzjanska, armeniska
Statsskick	Förbundsrepublik
Bildades	24 februari 1918 ;
Upphörde	26 maj 1918 (Georgien) ; 28 maj 1918 (Armenien och Azerbajdzjan)
– uppgick i	Demokratiska republiken Georgien ; Demokratiska republiken Azerbajdzjan ; Demokratiska republiken Armenien
Areal	186 100 km² ;
Valuta	Transkaukasisk Rubel
Idag del av	Georgien, Azerbajdzjan, Armenien

Transkaukasiska demokratiska federativa republiken (TDFR, Закавказская демократическая федеративная республика (ЗКДФР), Zakavkazskaja demokratitjeskaja federativnaja respublika (ZKDFR); även känt som Transkaukasiska Federationen) var en stat bestående av de nutida staterna Azerbajdzjan, Armenien och Georgien i Södra Kaukasus som existerade mellan februari 1918 och maj 1918.

Historia

Efter Februarirevolutionen installerade Rysslands provisoriska regering den Transkaukasiska specialkommittén (особый Закавказский Комитет) för att styra området.

Sejm

Efter Oktoberrevolutionen 1917 bildades den första regeringen för det självständiga Transkaukasien i Tiflis. Det "Transkaukasiska kommissariatet" (Sejm) och "Transkaukasiska kommittén" existerade under några månader efter att bolsjevikerna tog makten i Petrograd. Sejmen leddes av den georgiske mensjeviken Nikolaj Tjcheidze.

Sammanfattning

Den 10 februari 1918 samlades sejmen och tog beslutet att utropa självständighet vilket skedde 24 februari 1918. Den 3 mars 1918 slöts freden i Brest-Litovsk som markerade Rysslands uttåg från första världskriget. Genom undertecknandet av fördraget i Brest-Litovsk återfick Osmanska riket vilajetet Batum, Kars och Ardahan.

Mellan den 14 mars och april 1918 hölls fredskonferensen i Trabzon mellan Osmanska riket och sejmens delegation. Den 5 april accepterade den Transkaukasiska delegationens ordförande, Akakij Tjchenkeli, freden i Brest-Litovsk som en grund för fler förhandlingar.^[1] Stämningen som rådde i Tiflis var mycket annorlunda. Tiflis erkände existensen av ett krig mellan dem själva och Osmanska riket.^[1] Kort därefter inledde den Osmanska tredje armén sin framfart och tog Erzerum och Kars.

11 maj 1918 öppnades en ny fredskonferens i Batum.^[2] Vid denna konferens utökade Osmanska riket sina krav till att inkludera Tiflis, liksom Alexandropol och Echmiadzin där man ville bygga en järnväg för att länka samman Kars och Jolfa med Baku. Ingen överenskommelse gjordes, och den 21 maj fortsatte den osmanska armén sin offensiv. Konflikten ledde till slaget vid Sardarapat (21-29 maj), slaget vid Karakilisa (24-28 maj) och slaget vid Bash Abaran (21-24 maj).

Den 26 maj 1918 började federationen att upplösas genom den georgiska självständighetsförklaringen (Demokratiska republiken Georgien), följt av den azerbajdzjanska (Demokratiska republiken Azerbajdzjan) och armeniska (Demokratiska republiken Armenien) den 28 maj.

Se även

Transkaukasiska SFSR

Källor

Noter

^ [a b] Richard Hovannisian "The Armenian people from ancient to modern times" Sidorna 292-293
^ Ezel Kural Shaw "History of the Ottoman Empire and Modern Turkey". Sida 326

[ric-1] [a b] Richard Hovannisian "The Armenian people from ancient to modern times" Sidorna 292-293

[2] Ezel Kural Shaw "History of the Ottoman Empire and Modern Turkey". Sida 326

[1]

[2]