banna

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av banna  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ banna bannan bannor bannorna
Genitiv bannas bannans bannors bannornas

Not:

används normalt i pluralform

banna

  1. (ålderdomligt) utskällning

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av banna  Aktiv Passiv
Infinitiv banna bannas
Presens bannar bannas
Preteritum bannade bannades
Supinum bannat bannats
Imperativ banna
Particip
Presens bannande, bannandes
Perfekt bannad

banna

  1. (ålderdomligt) ge skäll; skälla ut; ge (någon) bannor
    Etymologi: Av fornsvenska banna.[1]
  2. (vardagligt) hindra eller förbjuda /någon/ tillträde eller skrivåtkomst (till ett diskussionsforum, sociala medier, m.m.)
    Synonymer: bannlysa, blocka, förvisa, utestänga, porta, stänga av, avskilja
    Etymologi: Av engelska ban (”förbud/förbjuda”).
    Besläktade ord: bann, förbanna, förbannelse
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Se även tesaurus: Förbannelse

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]

banna

  1. böjningsform av bann
    Varianter: bannene

Verb

[redigera]

banna

  1. böjningsform av banne
    Varianter: bante, bant

Fornnordiska

[redigera]

Verb

[redigera]

banna

  1. förbjuda
  2. fördöma, förbanna

Färöiska

[redigera]

Verb

[redigera]

banna

  1. svära (uttala svordom)
  2. förbjuda

Iriska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

banna (plural: bannaí) m

  1. (musik) musikband
  2. band
    Varianter: banda
  3. bindning, förbindelse
  4. garanti

Isländska

[redigera]

Verb

[redigera]

banna

  1. banna
  2. förbjuda

Substantiv

[redigera]

banna

  1. böjningsform av bann

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

banna

  1. böjningsform av bann

Verb

[redigera]

banna

  1. böjningsform av banne
    Varianter: bante (som preteritum), bant (som supinum), bann/banne (som imperativ)
  2. fördöma, förbanna eller svära
    Varianter: banne (även i bokmål)
    Sammansättningar: forbanna
  1. Svensk ordbok: "banna"