bann

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Bann.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bann  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bann bannet bann bannen
Genitiv banns bannets banns bannens

bann

  1. (kristendom) utestängning från kyrklig gemenskap (som straff för allvarliga förseelser som villolära och ohörsamhet mot kyrkomyndighet)
    Fraser: lysa /någon/ i bann (bannlysa)
    Sammansättningar: bannbulla, bannlysning

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bann

  1. (kristendom) utestängning från kyrklig gemenskap
    Sammansättningar: bannlyse, bannlysning, bannbulle
  2. (religion) dömande till evig osalighet
    Synonymer: fordømmelse
    Fraser: lyse [noen/noe] i bann

Isländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bann

  1. förbud
    Synonymer: forboð
    Besläktade ord: banna
    Sammansättningar: aðflutningsbann, hafnbann, viðskiptabann, vínbann
  2. bannlysning; kortform av kirkjubann
    Synonymer: bannfæring

Luxemburgiska

[redigera]

Verb

[redigera]

bann

  1. böjningsform av bannen

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bann

  1. (kristendom) utestängning från kyrklig gemenskap
    Sammansättningar: bannlyse, bannlysing, bannbulle
  2. (religion) dömande till evig osalighet
    Fraser: lyse i bann

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]

bann

  1. böjningsform av bannen