Michael Nyampetas Det var vackert ibland skulle kunna kallas en avkoloniserande essäfilm. I stil med många hemetnografisk filmer talar den in-ledningsvis inte direkt till det som är smärtsamt med Sveriges och Europas koloniala arv, eller... more
Michael Nyampetas Det var vackert ibland skulle kunna kallas en avkoloniserande essäfilm. I stil med många hemetnografisk filmer talar den in-ledningsvis inte direkt till det som är smärtsamt med Sveriges och Europas koloniala arv, eller dess kvardröjande spår i nuet. Den placerar sig vid sidan om, och talar bredvid, och ibland förbi det som är ett av dess huvudföremål, Sven Nykvists etnografiska, dramatiserade dokumentaristiska kortfilm, I fetisch-mannens spår (1948). Nykvists kolonialbejakande film spelades in i dåvarande belgiska och franska Kongo, vid Svenska Missionsförbundets stationer, och kan väl närmast Hur kan svart erfarenhet gestaltas i framtiden?
Ylva Habel har sett en film som försöker gå i dialog med Sven Nykvists koloniala Kongobilder. Svart existens i sin egen rätt beskrivas som en propagandistisk framställning, där vit, svensk upplysning och biståndsgivande mission ställs i skarp kontrast mot "skrämmande svartkonst", det vill säga det som var en del av re-gionens spiritism. Genom den svenska missionen får en liten kongolesisk pojke gå i missionsskola, och är senare till hjälp i att behandla de sjukdomar som finns bland den lokala befolkningen. För att få det behöver han, enligt de vita, anamma deras civilisation och förkasta sitt eget samhälles föregivna "primitivitet". Känns retoriken igen?
