| dbo:abstract
|
- Friedrich Christoph Dahlmann (* 13. Mai 1785 in Wismar; † 5. Dezember 1860 in Bonn) war ein deutscher Historiker und Staatsmann; bekannt als einer der „Göttinger Sieben“ und gehörte der Frankfurter Nationalversammlung von 1848/1849 an. Als Mitglied im Verfassungsausschuss war er auch Mitverfasser der Frankfurter Reichsverfassung von 1849. (de)
- Friedrich Christoph Dahlmann (13 May 1785, Wismar – 5 December 1860, Bonn) was a German historian and politician. (en)
- Friedrich Christoph Dahlmann (13 de mayo de 1785 - 5 de diciembre de 1860) fue un historiador y político alemán. (es)
- Friedrich Christoph Dahlmann, né le 13 mai 1785 à Wismar, en Poméranie suédoise et mort le 5 décembre 1860 à Bonn, en province de Rhénanie, est un historien et homme politique prussien. (fr)
- Friedrich Christoph Dahlmann (Wismar, 13 maggio 1785 – Bonn, 5 dicembre 1860) è stato uno storico tedesco. Insegnò dal 1812 all'università di Kiel, ma nel 1829 perse la cattedra a causa del suo spirito sincero, che lo aveva portato a criticare il re per abuso della Costituzione. Dal 1842 insegnò a Bonn e dal 1848 fu deputato a Francoforte. (it)
- 프리드리히 크리스토프 달만(Friedrich Christoph Dahlmann, 1785년 5월 13일 ~ 1860년 12월 5일)은 독일의 역사학자이자 정치가이다. 괴팅겐 7교수 가운데 한 사람으로 유명하고 1848년의 파울교회 헌법의 공동작성자로도 알려져 있다. (ko)
- Friedrich Christoph Dahlmann (Wismar, 13 mei 1785 - Bonn, 5 december 1860) was een Duits historicus, hoogleraar en politicus. Hij behoorde tot de Göttinger Sieben, die in 1837 tegen het opheffen van de vrijzinnige grondwet van 1833 in het koninkrijk Hannover protesteerden en daarom werden ontslagen en deels verbannen. Zijn vader, die burgemeester was van zijn geboortestad, spoorde hem aan om theologie te studeren, maar Dahlmann verkoos een studie klassieke filologie. Hij studeerde dit aan de Universiteit van Kopenhagen, aan de Universiteit van Halle-Wittenberg en nadien opnieuw aan die van Kopenhagen (1802-1806). Na zijn studies hield hij zich even bezig met het vertalen van Griekse poëzie, maar moderne literatuur en filosofie trokken hem meer aan. (nl)
- Friedrich Christoph Dahlmann (ur. 13 maja 1785, zm. 5 grudnia 1860) – niemiecki historyk i polityk.Dahlmann był profesorem uniwersytetów w Kilonii (od 1813) i w Getyndze. Został usunięty w 1837 za protest przeciw zniesieniu konstytucji hanowerskiej. W 1848 był posłem Frankfurckiego Zgromadzenia Narodowego. Jego główne prace to: Quellenkunde der deutschen Geschichte (z 1830) i 3-tomowa Geschichte von Dänemark (1840-1843). (pl)
- Фридрих Кристоф Дальман (нем. Friedrich Christoph Dahlmann; 13 мая 1785, Висмар — 5 декабря 1860, Бонн) — немецкий историк. (ru)
- Friedrich Christoph Dahlmann, född den 13 maj 1785 i Wismar, död den 5 december 1860 i Bonn, var en tysk historieskrivare och politiker. Dahlmann föddes som svensk undersåte. Han studerade i Köpenhamn och i Halle, där han under F.A. Wolf, filologins mästare, lärde sig den modernt kritiska metoden. Han väcktes genom sin vänskap med Heinrich von Kleist till besjälad tysk patriot, blev 1810 filosofie doktor i Wittenberg, 1811 docent i de klassiska språken vid Köpenhamns universitet och 1813 extra ordinarie professor i historia i Kiel. Ifrån 1815 var han därjämte sekreterare vid det schleswig-holsteinska ridderskapets ständiga utskott. Han arbetade som sådan med iver för Schleswigs indragande i Tyska förbundet och uppträdde, mot den danska regeringens absolutism, till försvar för adelns privilegier. Han verkade ivrigt för det tyska inflytandet i Schleswig, samt utsådde, så att säga, de första fröna till "schleswig-holsteinismen". Då han inte kunde hoppas på någon befordran av danska myndigheter, mottog han 1829 professuren i politik och tysk historia i Göttingen. Dahlmann tog en betydande del i författningsstriderna i kungariket Hannover 1831. Genom sitt energiska uppträdande mot revolutionsförsök vann han stort inflytande hos landets regering och medverkade vid utarbetandet av 1833 års konstitutionella författning. Som medlem av representationens andra kammare uppträdde han moderat frisinnat. Hans statsideal var en stark, ärftlig, konstitutionell monarki, stödd på medelklassen, "vilken", som han skrev, "är folkets kärna och i sig upptagit den gamla hierarkins vetande och den gamla adelns rikedom". Sina politiska idéer framlade han vid denna tid i sitt kanske mest lästa arbete, Die Politik auf den Grund und das Mass der gegebenen Zustände zurückgeführt (1835; 3:e upplagan 1847); egentligen en studie över Englands författning, har detta arbete kraftigt bidragit att fostra konstitutionellt intresse inom Tyskland. När kung Ernst August, påverkad av adelsintriger, 1837 upphävde Hannovers fria författning, inlade Dahlmann jämte sex andra professorer i Göttingen emot denna rättskränkning en energisk protest, som väckte oerhört uppseende och vållade, att alla sju - bland dem bröderna Grimm - avsattes och att Dahlmann jämte två andra drevs i landsflykt. Dahlmann sysselsatte sig därefter med politik och historisk författarverksamhet, tills han 1842 mottog en professur i historia vid Bonns universitet. Där stod han på höjden av anseende samt utövade genom sina allmänt lästa skrifter stort inflytande på sina landsmäns politiska bildning i moderat liberal riktning. Efter att i direkt politiskt syfte ha utgivit Geschichte der englischen Revolution (1844; 7:e upplagan 1885) och Geschichte der französischen Revolution (1845; 3:e upplagan 1864) kom han naturligt att bli indragen i 1848 års händelser inom Tyskland och spelade då en framträdande, om än knappast lycklig roll. Han deltog i det heidelbergska förparlamentet, som förberedde det stora Frankfurtparlamentet, skickades av Preussens regering som biträde åt dess ombud vid förbundsdagen och deltog där i utarbetandet av ett tyskt förattningsförslag (siebzehner-entwurf), som dock stannade på papperet. Han hade sedan säte i Frankfurtparlamentet och var en av ledarna för dess högra center. Tysklands ombildning till en förbundsstat, ur vilken alla icke-tyska element skulle avlägsnas och ledningen överlämnas åt Preussen - sådant var hans politiska program, och till detta slöt sig ett stort parti. Dahlmann hade emellertid för svårt att kompromissa med sin rättsståndpunkt för att passa till partiledare. När det slesvig-holsteinska kriget efter drogs inför parlamentet, greps Dahlmann av sina gamla sympatier för landsmännen där och genomdrev den 5 september 1848, att godkännandet av stilleståndet i Malmö uppsköts. Då detta hade till följd, att riksministären avgick, fick Dahlmann uppgiften att bilda en ny ministär, men lyckades ej fullgöra uppdraget, varför det blev nödvändigt att den 16 september godkänna stilleståndet. Detta händelseförlopp blottade den frankfurtska riksregeringens fullständiga maktlöshet samt skadade Dahlmanns politiska anseende. När sedan Preussens kung vägrade mottaga den honom av parlamentet erbjudna kejsarkronan, utträdde Dahlmann, vars program således blivit omöjliggjort, jämte sextiofem med honom liktänkande (21 maj 1849) ur parlamentet. Han satt sedan i Preussens första kammare och i Erfurtparlamentet 1849–1850, men drog sig därefter tillbaka till sin lärostol. År 1845 hade han blivit utländsk ledamot av Vitterhetsakademien. Genom sina nämnda arbeten samt genom sina historiska föreläsningar, i vilka Dahlmann med förkärlek dröjde vid den moderna tidens händelser, ej mindre än genom hela sin politiska verksamhet, blev Dahlmann en av den konstitutionella liberalismens grundläggare inom Tyskland och beredde marken för Tysklands enande genom Preussen. Hans noggranna filologiska metod ställde honom bland banbrytarna för kritisk historieforskning; hans mest betydande historiska framställning är Geschichte von Dänemark (till reformationstiden, 1840–1843, i Heeren-Ukerts samling), som dock är skriven ur ensidigt tysk synpunkt. Särdeles betydelsefull för de historiska studierna har varit hans Quellenkunde der deutschen Geschichte (1830, efter Dahlmann bearbetad av Georg Waitz, , Erich Brandenburg med flera; 7:e upplagan 1905), en förträfflig tysk-historisk handbibliografi. Dahlmann utgav även Rimberts Vita Ansgarii och Neocorus Chronik des ländes Ditmarschen (1827). Conrad Varrentrapp utgav 1886 Dahlmanns Kleine Schriften und Reden. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Friedrich Christoph Dahlmann (* 13. Mai 1785 in Wismar; † 5. Dezember 1860 in Bonn) war ein deutscher Historiker und Staatsmann; bekannt als einer der „Göttinger Sieben“ und gehörte der Frankfurter Nationalversammlung von 1848/1849 an. Als Mitglied im Verfassungsausschuss war er auch Mitverfasser der Frankfurter Reichsverfassung von 1849. (de)
- Friedrich Christoph Dahlmann (13 May 1785, Wismar – 5 December 1860, Bonn) was a German historian and politician. (en)
- Friedrich Christoph Dahlmann (13 de mayo de 1785 - 5 de diciembre de 1860) fue un historiador y político alemán. (es)
- Friedrich Christoph Dahlmann, né le 13 mai 1785 à Wismar, en Poméranie suédoise et mort le 5 décembre 1860 à Bonn, en province de Rhénanie, est un historien et homme politique prussien. (fr)
- Friedrich Christoph Dahlmann (Wismar, 13 maggio 1785 – Bonn, 5 dicembre 1860) è stato uno storico tedesco. Insegnò dal 1812 all'università di Kiel, ma nel 1829 perse la cattedra a causa del suo spirito sincero, che lo aveva portato a criticare il re per abuso della Costituzione. Dal 1842 insegnò a Bonn e dal 1848 fu deputato a Francoforte. (it)
- 프리드리히 크리스토프 달만(Friedrich Christoph Dahlmann, 1785년 5월 13일 ~ 1860년 12월 5일)은 독일의 역사학자이자 정치가이다. 괴팅겐 7교수 가운데 한 사람으로 유명하고 1848년의 파울교회 헌법의 공동작성자로도 알려져 있다. (ko)
- Friedrich Christoph Dahlmann (ur. 13 maja 1785, zm. 5 grudnia 1860) – niemiecki historyk i polityk.Dahlmann był profesorem uniwersytetów w Kilonii (od 1813) i w Getyndze. Został usunięty w 1837 za protest przeciw zniesieniu konstytucji hanowerskiej. W 1848 był posłem Frankfurckiego Zgromadzenia Narodowego. Jego główne prace to: Quellenkunde der deutschen Geschichte (z 1830) i 3-tomowa Geschichte von Dänemark (1840-1843). (pl)
- Фридрих Кристоф Дальман (нем. Friedrich Christoph Dahlmann; 13 мая 1785, Висмар — 5 декабря 1860, Бонн) — немецкий историк. (ru)
- Friedrich Christoph Dahlmann (Wismar, 13 mei 1785 - Bonn, 5 december 1860) was een Duits historicus, hoogleraar en politicus. Hij behoorde tot de Göttinger Sieben, die in 1837 tegen het opheffen van de vrijzinnige grondwet van 1833 in het koninkrijk Hannover protesteerden en daarom werden ontslagen en deels verbannen. (nl)
- Friedrich Christoph Dahlmann, född den 13 maj 1785 i Wismar, död den 5 december 1860 i Bonn, var en tysk historieskrivare och politiker. Dahlmann föddes som svensk undersåte. Han studerade i Köpenhamn och i Halle, där han under F.A. Wolf, filologins mästare, lärde sig den modernt kritiska metoden. Han väcktes genom sin vänskap med Heinrich von Kleist till besjälad tysk patriot, blev 1810 filosofie doktor i Wittenberg, 1811 docent i de klassiska språken vid Köpenhamns universitet och 1813 extra ordinarie professor i historia i Kiel. Ifrån 1815 var han därjämte sekreterare vid det schleswig-holsteinska ridderskapets ständiga utskott. Han arbetade som sådan med iver för Schleswigs indragande i Tyska förbundet och uppträdde, mot den danska regeringens absolutism, till försvar för adelns privil (sv)
|
