Johan Magnéli

I detta arbete undersöker jag hur samtida manusförfattares arbetsförutsättningar ser ut i Sverige, vad gäller deras arbetsförhållanden, utbildning, men framförallt hur de uppfattar sin roll som manusförfattare (enskilt och i relation till andra). Genom att inkludera yrkets historiska förutsättningar, så betonas negligeringen av manusförfattares anseende (i Sverige) som en viktig aktör inom filmskapande och att arbetsförutsättningarna har gått i vågor efter branschens behov. Analysen utgår från Bridget Conors tes om att manusförfattares arbetsförutsättningar kan utrönas genom en blandning av en  kritisk sociologisk analys av kreativ produktion och en Foucauldiansk förståelse av "technologies of the self" – skapandet och reglerande av självet i relation till det egna arbetet.       

Resultatet visade att manusförfattare i Sverige länge varit en bortglömd aktör inom filmskapande, vilket bland annat uttryckts i att en formell yrkesutbildning först blev aktuell på 1990-talet. Betydelsen av den formella manusutbildningen vid Stockholms dramatiska högskola visade sig inte vara centralt för yrkets identitetsskapande, utan det är något som kan utvecklas i yrkeslivet och utbildningen riktar helst sig till dem som anses behöva den. Däremot så kan utbildningen ge möjlighet att lära sig yrket i en mer skyddad miljö. Yrkesverksamheten präglas av en ständig osäkerhet, vilket tar sig uttryck både ekonomiskt och praktiskt. Därmed så måste manusförfattare göra sig själva tillgängliga för arbete och skaffa sig ett brett kontaktnät, vilket ställer krav på en social kompetens. Det är vitalt för manusförfattare i Sverige att vara verksamma inom andra områden än film som behöver deras tjänster, exempelvis TV, radio och teater. Yrkesrollen kräver ett pragmatiskt tänkande och att välkomna det kreativa samarbetet med regissörer och producenter. Uppfattningen att yrkesrollen idag skulle vara marginaliserad visade sig vara ambivalent. Respondenterna betraktade sin underställda roll inom filmskapande som naturlig, men däremot att deras insatser ofta försummades i relation till regissörer och producenter.

The aim of the present study was to investigate how the impermanence of contract work affects working lives, self-perceptions and the career strategies of Swedish screenwriters of finding and keeping work. Furthermore, it also explored how screenwriters experience their abilities to exercise authorial leverage over media content.

Introducing the concept of “career authoring” to cover different aspects of the professional lives of screenwriters such as managing a career, establishing authorship and contractual negotiations, the study was able to embrace various mind-sets and strategies for career success. Combining ethnographical studies and textual analyses the study was able to ascertain that the contingency of the Swedish film and television industries necessitates strategies to cultivate reputations, industrial visibility, consciously receive writing credits and conform to a traditional division of labour. Moreover, the study illuminated the importance of contractual negotiations for career success in terms of both retaining and wavering rights to their work. Strategies for exercise increased authorial leverage were not only confined to the script, but extended beyond the page, where the latter  accentuated processes of reconfiguring traditional conceptions of screenwriters’ abilities to influence media content.