Alsnöhus. Sveriges äldsta palatsbyggnad. (2007)

Det Alsnöhus som Bovæ byggde En byggnadsarkeologs syn på det äldsta svenska palatset Av Sven Rosborn 2007 År 2007 kunde byggnadsarkeologen Sven Rosborn genom studier av bl.a. äldre utgrävningsmaterial lägga fram en delvis helt ny bild av hur palatset Alsnöhus en gång sett ut. Studien lades ut som en interaktiv multimediaapplikation på Fotevikens Museum Internetsida. Året 2018 överförde Sven Rosborn sina tidigare uppgiter i denna pdf-utgåva. Femhundra meter väster om Björkö och den vikingatida staden Birka ligger ön Adelsö med Hovgården och Alsnöhus ruin. Här finns också tre stora gravhögar, en runsten och en medeltida kyrka. Man har dessutom påträffat rester efter en stor kungshall från vikingatiden. Det var här som kungen över Birka hade sin kungsgård. Alsnöhus pampiga palats byggdes på 1270-talet. Åren 1916-1917 utgrävdes Alnöhus palatsbyggnad av Bengt Thordeman och resultatet publicerades i hans bok ”Alsnö hus. Ett svenskt medeltidspalats i sitt konsthistoriska sammanhang.” Vid utgrävningen av Alsnö- hus bevarade grunder och källare påträffades en mängd byggnadsmaterial från det nedstörtade palatset, däribland ett antal tegelstenar med märken. Märkena har placerats i den alltjämt fuktiga lerstenen innan bränning. Enkla bokstavsmärkningar finns i materialet men här finns också ett enkelt runtecken. Dessa märken kan säkert jämföras med de tegelslagarmärken som ibland återfinns på äldre byggnadsverk. Vid uppförandet av stenFig 1. Bengt Thordemans planritning över palatsområdet på Adelsö år 1920. 1 nat ingå som valvribbor och omfattningar i portaler och fönster. Jämförelser med alltjämt stående medeltidsbyggnader ger vid handen att dessa profiltegel har stora likheter med den tidiga tegelarkitekturen under 1200-talet. Jämförelser med Mariakyrkan i Sigtuna, Skoklosters kyrka och Strängnäs domkyrkas äldsta byggnadsfas har bl.a. åberopats. Dessa byggnadsrester ger oss alltså en grov datering av själva byggnadstiden. kyrkor, t.ex. Lunds domkyrka under tidigt 1100-tal, inhöggs av stenarbetarna bomärken i vissa stenar. Anmärkningsvärt är däremot att en tegelsten från Alsnöhus försetts med ett mansnamn, skrivet i runor. På samma tegelsten finns nämligen runtexten ”Bovæ” återgiven två gånger. Vem var denne man som här förevigat sig själv genom sitt namn? Under medeltiden var det inte brukligt att ange namn på olika konstverk eller hantverkarsprodukter. Av t.ex. alla de många dokumenterade stenhuggarmärkena i Lunds domkyrka finns inte ett enda namn. Bland våra bevarade kalkmålningar från tidig- och högmedeltiden finns det nästan inte ett enda namn. Varför då ett mansnamn i teglet från Alsnöhus? Givetvis kan man misstänka att en skrivkunnig tegelarbetare ristat in sitt namn i stenen. Ett inte alltför otroligt alternativ är kanske att Bovæ varit en av de ledande i byggnadshyttan, kanske byggmästaren? En sak är emellertid tämligen säker; Bovæ har varit med om att bygga palatset. Myntfyndens datering Bland alla de småfynd som gjordes vid utgrävningen är myntfynden de bästa sett ur dateringssynpunkt. Av två mynt från kung Valdemar Birgerssons regeringstid (12661275) är ett mynt viktigt eftersom det påstås ha påträffats så att det måste ha tappats inte senare än under själva byggnadstiden. Vi har alltså här en bakre tidsgräns för palatsets uppförande. Merparten av mynten härstammar dock från slutet av 1300-talet med en Wittenpfennig från Hamburg (1379-1386) som den yngsta daterbara. Då palatset totalhärjats av en förödande brand anger alltså mynten den troliga dateringen av förstörandet till slutet av denna tidsperiod, i varje fall efter år 1379. Palatsets datering Byggnadsmaterialets datering Alsnöhus datering baseras på arkeologiska påvisbara byggnadsdetaljer samt arkeologiska fynd av lösöreskaraktär men givetvis även av det skriftliga källmaterialet. Vid utgrävningen på 1910-talet påträffades en stor mängd av profiltegel, dvs. tegel som formats så att de kunFig 2. Karta från år 1751 över det forna palatsområdet på Adelsö. 2 Skrivna källors datering Uppförandet av en sådan kunglig praktbyggnad som Alsnöhus bör givetvis ha satt spår i det skriftliga källmaterialet. Första gången Alsnöhus nämns är i samband med det stor riksmöte som hölls på platsen år 1279. Här antogs då den s.k. ”Alsnö stadga”, en ytterst viktig handling i den svenska medeltidshistorien. Kung Magnus Ladulås (12751290) utfärdade genom detta brev skattefrihet till de som gjorde rusttjänst. Härigenom lades grunden för det världsliga frälset. Åren efter riksmötet omtalas Alsnöhus ett lertal gånger fram till år 1304 - därefter finns inte längre några skriftliga uppgifter. Samtliga dessa brev är utfärdade under sommarhalvåret 5 maj - 7 oktober. Avsaknaden av kungliga brev från Alsnöhus efter året 1304 är frapperande, en omständighet som tyder på att palatset då helt förlorat i betydelse. Hade det inte varit för de många myntfynden från slutet av århundradet skulle man lätt kunna förledas att tro att palatset ödelagts redan endast några årtionden efter uppförandet. I stället måste man söka förklaringen på annat håll. Tidpunkten för palatsets uppförande torde med stor sannolikhet ha inträffat under perioden 1266-1279. Uppförandet av ett kungligt palats i denna dimension måste ha skett genom inskaffandet av en stor arbetsstyrka. Jämför man med senmedeltida tidsuppgifter från tegelbyggeriarbeten, t.ex. i Malmö räkenskapsbok från år 1518, står det klart att man på anmärkningsvärd kort tid kunde uppföra stora murmängder. En byggtid för palatset på inte mer än ett par år med en tillräckligt stor arbetsstyrka torde ha varit tillräcklig. Fig 3. Interiör av källaren från nordost. I bildens nedre högra hörn spisgrunden med de intill denna liggande golvtegelfragmenten. Till vänster grundstenarna till väggen mellan första våningens båda rum. Foto: Bengt Thordeman år 1920. 3 Fig 4. Interiör av källarens östra del från nordväst. Emot väggen ligger nedrasade kolade stockar. Foto: Bengt Thordeman år 1920. Detta kan betyda att det är kung Magnus Ladulås som vid övertagandet av kungamakten året 1275 velat manifestera denna sin nya makt med ett rikspalats. Mot detta talar det faktum att Magnus under de första åren av sin regenttid var i ständig attack från sin avsatte bror Valdemar. Först år 1279 verkar fientligheterna ha avstannat. Det andra alternativet på byggherre, Valdemar Birgersson, verkar då troligare. Hans regenttid fram till hans bröders uppror år 1275 verkar ha varit fredlig och således en bra tidsperiod för uppförandet av ett kostsamt palats. Mot detta talar dock det faktum att inget kungabrev undertecknats på Alsnöhus av denne regent, något som borde ha varit fallet om man uppfört en så viktig symbol som ett nytt kungaslott. Kanske har Alsnöhus börjat uppföras under slutet av Valdemars regenttid men först tagits i bruk när fientligheterna avstannat året 1279. Det anmärkningsvärda förhållandet att ingen kung dagtecknat brev på Alsnöhus efter 1304 måste förklaras av att palatset helt förlorat sin betydelse efter denna tid. Det är inte långsökt att finna denna förklaring i etableringen av Stockholms slott. Som forskaren Anders Ödman kunnat konstatera finns det skäl att misstänka att Stockholms försvarskastell börjat uppföras av Birger Jarl vid mitten av 1200-talet men att det kungliga slottet på platsen uppförts först runt 1300. Detta skulle ju stämma väl med övergivandet av Alsnöhus som kungligt palats vid denna tid. Hur såg palatset ut? Själva byggnadsplanen framgår av utgrävningsritningen, fig 5. Palatset har varit 30 meter långt och 14 meter brett. En käl4 ter över dess golvnivå. Trots detta är det, bl.a. genom att jämföra med en skiss från år 1751, fig 8, möjligt att rekonstruera huvuddragen i byggnaden. Trapptornet har alltså haft en märklig planform då det skjutit ut mycket långt från själva huslivet. I senare rekonstruktioner har man menat att ”trapptornet” endast skulle ha varit en ingång till källaren och inte gått högre än denna. Detta är ett tämligen ologiskt resonemang. Hade man velat ha en källaröppning hade man lagt denna källartrappa direkt i den södra långhusmuren, inte i en utbyggnad som sträckt sig åtta meter ut från palatset. Grunden måste ha tillhört ett kraftigt utskjutande trapptorn vilket delvis får sin förklaring av den starkt sluttande terrängen men det visar också troligtvis hur arrangemanget med trappan inne i trapptornet sett ut. Fig 5. Den färdig utgrävda palatsruinen. Rummet till höger ligger i bottenvåningen. Under detta inns ingen källare. Ritning: Bengt Thordeman år 1920. lare har sträckt sig under delar av byggnaden. Entrén till källaren har skett via ett anmärkningsvärt kraftigt utskjutande trapptorn i söder. Bengt Thordeman ansåg att palatset haft källare och två våningar. Byggnaden har uppförts i på ett till ytan mindre höjdparti vilket medfört att det utskjutande trapptornets entréportal kommit att placeras betydligt lägre än sydsidans långmur, fig 7. Av de arkeologiska frilagda lämningarna framgår endast att detta trapptorn varit sammanbyggt med palatsets södra långsida, inte hur högt det varit. Över huvud taget känner vi genom bevarade byggnadsrester endast källarnivån och bottenvåningens nivå upp till någon me5 Fig 6. Interiör av källarrummets västra del från öster. I rummets sydvästra hörn ligger kolade stockar. Foto: Bengt Thordeman år 1920. Att trapptornet skjuter så långt ut kan nämligen förklaras av att trätrappan upp i tornet löpt mot tornets ena sidovägg. En nedrasad del av ett s.k. tunnvalv i tegel visar dessutom hur taket i detta trapptorn sett ut. På skissen från år 1751 ses en antydan till att detta tunnvalv suttit över andra våningen vilket också är en förutsättning om denna utskjutande byggnadsdel utgjort ett trapptorn. Man kan nämligen inte på ett praktiskt sätt bryta igenom ett tunnvalv med en trätrappa. Källaren sträcker sig endast 2/3 under hela byggnadens längd. Detta är märkligt om palatset skulle ha varit uppfört i ett sammanhang. Om man emellertid utgår från att byggnaden i sitt ursprungliga skick endast varit så lång som källaren visar blir planlösningen helt symmetrisk. Då hamnar trapptornet exakt på mitten av den södra långsidan. Tyvärr framgår det inte av Thordemans publicerade ritningar och fotografier om det funnits spår efter en sådan, senare gjord tillbyggnad mot öster, t.ex. i form av stötfogar i bevarat murverk. Jag håller det emellertid inte för osannolikt att Alsnöhus i sitt äldsta skede varit en kortare byggnad. Givetvis kan man inte säga om denna förändring gjorts först efter det att det första huset stod klart eller om det skett redan under byggets gång. I den bevarade källaren finns rester efter två källargluggar i den södra långsidan på båda sidor om trapptornet. Åt väster når inte källaren fram till den västra gavelmuren utan lämnar en till synes märklig murklack på 2,5 meters bredd. Ett sådant byggnadssätt är ologiskt och berättar för oss att denna breda 6 murklack måste ha haft en viktig konstruktiv betydelse; att den utgjort en grund för någon större konstruktion högre upp i byggnaden. Väggen in mot det västra rummet har bestått av en tegelmur. Det västra rummet har haft trägolv, vars förkolnade bjälkar påträffades nedstörtade i källaren. I den södra långmuren fanns direkt öster om trapptornet nederdelen till en trolig öppning som eventuellt kan tolkas som en direktingång till bottenvåningen. Har detta i så fall varit den enda ingången till bottenvåningen? På den lilla skissen, utförd av ruinen år 1751, ser man visserligen tydligt att det då redan nedrivna trapptornets sargade murar nått upp helt till palatsets andra våning. Däremot fragår det inte om man från detta trapptorn även kommit in i bottenvåningen. Det är möjligt att det i bottenvåningen väster om ingången avdelats ytterligare ett rum, att alltså bottenvåningen totalt skulle haft tre Bottenvåningen Vid utgrävningen var golvet till bottenvåningens östra rum bevarat eftersom det under detta inte funnits någon utgrävd källare. Trots detta finns tämligen säkra belägg rent byggnadsarkeologiskt på hur palatset sett ut även över källarens nivå. I bottenvåningen har det östra rummet haft ornamenterade tegelplattor och i rummets nordvästra hörn vittnar ett fundament om att det har funnits en stor spis. Fig 7. Exteriör av ruinen. Porttornet och sydmurens västra del från öster. Här ses tydligt den kraftiga sluttningen och nivåskillnaden mellan trapptornets ingång och källarrummets nivå. Foto: Bengt Thordeman år 1920. 7 att det bör ha funnits tre kryssvalv i den andra våningen. Entrén till våningsplanet har skett från det stora trapptornet, vilket skissen från år 1751 tydligt visar. På denna skiss kan man också svagt skymta att den utskjutande pilastern i det sydvästra hörnet endast nått upp till andra våningens fönsterhöjd. På alla gjorda rekonstruktionsteckningar av palatset har dessa hörnpilastrar som fyrkantiga pelare på ett märkligt sätt förts upp högt över långhusets murar. Det finns emellertid ingen som helst antydan om att denna något fantasifulla bild av palatset ska ha speglat verkliga förhållanden. rum. Den tjocka murklacken mot den västra gavelmuren kan dock inte ha utgjort ett rum, därtill är den alltför smal. Ändå måste den ha burit upp en tung konstruktion. Den enda tänkbara förklaringen är att gavelmuren här gjorts så bred för att den innehållit en murtrappa. Om denna trappa utgått från bottenvåningen eller varit en förbindelse högre upp, enbart mellan palatsets andra och tredje våning, kan dock inte påvisas med säkerhet. Palatset har nämligen med stor sannolikhet haft tre våningar. 2:a våningen Förekomsten av pilastrar i yttermuren, dvs. förtjockningar av muren, visar att det funnits tegelvalv högre upp i byggnaden, fig 5. Genom förtjockningarna kunde valvtrycket föras ut i yttermurarna utan risk för att dessa skulle rasa. Då den södra mittpilastern inte svarar mot bottenvåningens mellanvägg har detta valv knappast funnits i bottenvåningen utan i palatsets andra våning. Den södra mittpilastern är dessutom placerad så 3:e våningen För utgrävaren Bengt Thordeman och alla andra som senare arbetat med Alsnöhus har det varit självklart att Alsnöhus endast haft två våningar. Detta kan emellertid ifrågasättas. Det är nämligen inte omöjligt att palatset Fig 8. Den äldsta avbildningen av palatset inns som en skissartad teckning på en lantmäterikarta. Notera den bågformade avslutningen av porttornet upptill, troliga rester efter ett utskjutande tunnvalv. 8 Fig 9. Palatset sett från söder. Rekonstruktion av Sven Rosborn år 2007. har haft ytterligare en våning och att det är denna våning som motiverat en bred murtrappa i den västra gaveln. Att det funnits ytterligare ett våningsplan framgår nämligen mycket tydligt på skissen från år 1751, fig 8. Det sydvästra hörnet och den östra delen av den södra långsidan når nämligen så högt att det är svårt att finna en rimlig bortförklaring till denna tredje våning. Bengt Thordeman ansåg emellertid att skissen var opålitlig då den var så liten, ett argument som knappast håller. Tvärtom har tecknaren fångat väsentligheter som t.ex. den sargade trapptornsmuren upp till andra våningen samt en av hörnpilastrarnas avslutning uppåt i nivån med den andra våningen. Det är därför högst troligt att det funnit en tredje våning i palatset och att denna övre våning täckts av ett trätak. Förekomsten av ett troligt tunnvalv i trapptornet, placerat över den andra våningen, omöjliggör en passage från trapptornet upp till den tredje våningen. Det är i stället troligtvis här som murtrappan i väster har spelat sin stora roll. Genom den breda gavelmuren har man haft en tämligen bred trappa upp till husets övre våning. Palatsen Alsnöhus och Bergenhus Den gamla kungaborgen Bergenhus i Norge kom under kung Håkon Håkonson, död år 1263, att få en ny, oerhört pampig palatsbyggnad, den s.k. Håkonshallen. Denna stod klar år 1251. Palatset utgjordes av en tre våningar hög byggnad med måtten 35 x 15 meter. Någon källare finns inte, vilket kan förklaras av att palatset ligger på själva berget. Bottenvåningen är indelad i tre rum med trätak. 2:a våningen har också tre rum men dessa täcks av kryssvalvstak medan den tredje våningen utgör själva rikssalen som 9 got sådant har inte lokaliserats på Alsnöhus. Dock finns två stenmurade källare strax väster om palatsbyggnaden. Dessa har ännu inte fått sin förklaring. Att de ingått i en större byggnad är dock tydligt. Kanske är det så att en tornbyggnad stått på denna plats? Läget är i så fall väl valt eftersom det ligger på det höga åsparti som från palatsplatån sträcker sin inåt land. täcks av ett pampigt trätak. Entré till denna övre sal har skett i huvudsak enbart genom murtrappor. Jämförelser mellan Bergenhus och Alsnöhus är intressanta, inte minst då byggnaderna i tid är uppförda mycket nära varandra. Även om Alsnöhus är något mindre, 30 x 14 meter, verkar det vara uppbyggt utifrån en liknande planlösning som kungahallen i Norge. Även den troliga murtrappan finns med; på Bergenhus leder denna från kungens kammare direkt upp till rikssalen. Med tanke på den symbolik som invigningen av Bergenhus måste ha inneburit för den norska kungamakten är det inte alltför långsökt att tänka sig att viljan till att uppföra ett liknande palatsbygge snabbt infunnit sig även i Sverige. Liksom i Bergenhus kan den tredje våningen ha tjänstgjort som rikssal. Via en bred murtrappa i väster har man kommit in i salen. Strax intill Håkonshallen uppfördes under 1200-talet ett försvars- och bostadstorn. Nå- Litteratur: Gerhard Fischer: Norske kongeborger. Bergenhus. Oslo 1980. Sven Rosborn: Norska kongeborgar. En recension av en avhandling om Bergenhus, Norge. Kunst og kultur 1981:4. Sven Rosborn: När hände vad i Nordens historia. Lund 1996. Bengt Thordeman: Alsnö hus. Ett svenskt medeltidspalats i sitt konsthistoriska sammanhang. Stockholm 1920. Anders Ödman: Stockholms tre borgar. Från vikingatida spärrfäste till medeltida kastellborg. Lund 1989. Fig 10. Palatsbyggnadens ruiner år 2007. 10